Det måste vara ok att sörja regeringskrisen
Gladast för Vänsterpartiets skalp är Jimmie Åkesson
Stefan Löfvens regering har fallit och januariavtalet är rivet i småbitar. Många till både höger och vänster är euforiska för det. Men vi är också en hel del som känner ilska, är förbannade och känner oss svikna. Har sorg, helt enkelt.
Politik är att vilja, men det är också att känna.
Kanske var det här sista gången på överskådlig framtid som vi får se en socialdemokratiskt ledd regering i Sverige. Om man tittar på opinionsläget pekar mycket på det.
Att Stefan Löfven trots förutsättningarna lyckades skapa en S-MP-regering och få med Centerpartiet och Liberalerna på tåget är en bedrift rent politiskt hantverksmässigt. Men den eran är nu över. Liberalerna har redan lämnat byggnaden. Hur Centerpartiet väljer att göra återstår att se.
Vänsterpartiet slog tillbaka
Förslaget om att införa fri hyressättning i nyproduktion är dåligt. Det är också förståeligt att Vänsterpartiet nu känner att de äntligen har fått slå tillbaka efter att ha känt sig överkörda under lång tid. Samtidigt kommer deras beslut att rösta för Sverigedemokraternas misstroendevotum i måndags att få politiska konsekvenser. Det är fortfarande möjligt att Annie Lööf äter upp sin vänstersko och släpper in V i det nuvarande regeringssamarbetet och att Stefan Löfvens regering kan sitta kvar mandatperioden ut.
Men nästa höst har vi garanterat ett val. Då är sannolikheten stor att näste statsminister heter Ulf Kristersson. Inte minst för att det alltid är svårt för en sittande statsminister att bli omvald en tredje gång.
Alliansen blir en västanfläkt
Om man lyssnar på Ulf Kristersson och Ebba Busch och ser vart vindarna blåser ser det ut som att SD kommer att få bli en del av en högerkonservativ regering. I jämförelse med en sådan regering lär Alliansens högerpolitik – som gjorde att de ekonomiska klyftorna i Sverige ökade snabbast i världen – att framstå som en västanfläkt.
Visst, januarisamarbetet har inneburit många svårsmälta beslut för socialdemokrater. Men det har också lett till höjd a-kassa, förbättrad sjukförsäkring, mer pengar till skolan, vården och omsorgen och bättre arbetsvillkor i äldreomsorgen. Historiska klimatsatsningar och fler poliser.
Vänsterpartiet fick en skalp, men gladast för det blev Jimmie Åkesson och högerpartierna.
Den svenskfödde amerikanske fackföreningsmannen och protestsångaren Joe Hill sköts av myndigheterna i Salt Lake City 1915 för sitt politiska engagemang. Hans sista ord innan han arkebuserades var: "Sörj inte, organisera er!".
De orden är en tröst idag, i morgon tar vi nya tag.