Mobbing och utfrysning på Glada Hudik-teatern
Framgångssagans mörka verklighet
Det verkar inte lika glatt i Hudiksvall längre. Lokaltidningen Hudiksvalls Tidning har i ett antal artiklar granskat stadens klenod, Glada Hudik-teatern. Teatergruppen med personer med olika funktionsvariationer satte Hudiksvall på kartan. De senaste veckorna har en mindre smickrande bild av teaterledningen framkommit.
Flera tidigare medarbetare vittnar om en dålig arbetsmiljö med systematisk mobbing, utfrysning och tystnadskultur. När anställda tagit upp problemen med ledningen har de mötts av nonchalanta svar om att det bara är att "gilla läget".
HT:s granskning visar också exempel på svågerpolitik och att upphandlingar inte har skett enligt reglerna. Dessutom menar flera av skådespelarna att de har tvingats lämna teatergruppen mot sin vilja.
En framgångssaga
Glada Hudik-teatern startade för 25 år sedan och har visat att man med en kommunal verksamhet enligt LSS (lag om stöd och service) kan åstadkomma stordåd.
De senaste tio åren har de med den karismatiske ledaren Pär Johansson i spetsen gjort tv-serier och shower. Uppträtt utomlands och på Melodifestivalen. Gjort filmerna "Hur många lingon finns det i världen" och "Catwalk" som blivit biosuccéer.
På Glada Hudik-teaterns hemsida beskriver de sig som "Sveriges största mångfaldsinitiativ". Det är ingen direkt överdrift. Det lokala projektet har gett många människor en möjlighet att leva ut sina drömmar. På kuppen har de bidragit till att slipa ned fördomar och öka förståelsen för personer med funktionsvariationer.
Men bakom framgångssagan finns alltså en mörkare verklighet.
Fartblind ledning
Det är inte första gången som missförhållanden uppmärksammas på Glada Hudik-teatern. Redan 2012 rapporterade Uppdrag Granskning om att skådespelare med utvecklingsstörning fick sämre betalt än de andra medverkande. Kritiken ledde senare till att deras löner höjdes.
Pär Johansson har under alla år fortsatt att driva teatern, på senare tid år på ett sätt som ser allt mer fartblint ut. Under lång tid har han anlitat sin vän, den tidigare TV4-chefen Jan Scherman, som medierådgivare. De senaste tre åren har Schermans tjänster kostat kommuner nära 300 000 kronor.
Kommunen har också betalat mer än sex miljoner till produktionsbolaget Storyfire AB, som bland annat drivs av Jan Scherman och hans fru, för att göra filmen "Catwalk". Några upphandlingsregler har inte efterföljts.
Varumärket skamfilat
Trots att teatern fortfarande är en kommunal verksamhet verkar tjänstemän och politiker ofta se mellan fingrarna. Arbetsmiljöproblem har ignorerats och reglerna har anpassats efter att hålla teaterledningen på gott humör.
Glada Hudik-teatern verkar ha blivit too big to fail i kommunens ögon.
Men nu är varumärket skamfilat. Förtroendet för politikerna har fått sig en törn. Bara en extern utredning och utvädring av verksamheten kan göra hudikborna och de överkörda medarbetarna gladare igen.