Nazism går till skillnad från cancer att utplåna
Vittnesmål av 97 Förintelseöverlevare
Min vän är död. Cancern, alltid denna förbannade cancer. Det finns inget försonande i en alldels för ung människas bortgång. Sorgen saknar botten och famlandet efter mening är hopplös.
Jag tänker på min väns tunna kropp och sista andetag på sjukhuset när jag besöker fotografen Mikael Janssons uppmärksammade utställning "Witnesses" (Vittnen) om Förintelseöverlevare på Kulturhuset i Stockholm.
Det finns ingen självklar koppling mellan cancer och det värsta brottet i mänsklighetens historia, förutom all denna poänglösa död, alla dessa människor som inte har fått leva sina liv fullt ut.
"Varför vill man leva bara för att döda?", frågar ett av vittnena i utställningen. Alla som har förlorat någon närstående vet hur smärtsamt det är. Man tycker därför att det borde vara mänskligt omöjligt att frivilligt vilja ansluta sig till en mördarideologi som nazismen. Ändå är det nödvändigt att gång på gång påminna om vad hat, hot och rasism i värsta fall kan leda till.
Utställning med 97 av dem som överlevde
Mikael Jansson har åkt runt i svenska städer och fotat 97 män och kvinnor som överlevt nazisternas förintelseläger. I dag är de flesta i 90-årsåldern, bildernas svartvita ansikten är fårade av ett långt liv. De ser ut som vem som helst, någons förälder eller mor- och farförälder. Inget avslöjar att de har överlevt det värsta brottet i mänsklighetens historia – bortsett från de tatuerade siffrorna på underarmen som många fick när de nådde förintelselägren.
Tung av sorg ser jag gamla bilder från Auschwitz-Birkenau och andra koncentrations- och förintelseläger. Människorna är magra som skelett, huvudena rakade och ögonen blanka av skräck.
Ungefär sex miljoner judar mördades i det systematiska folkmordet. De flesta gasades ihjäl i förintelseläger, däribland en miljon barn. En överlevande vittnar om hur hon såg en SS-soldat skjuta ihjäl en bebis så fort den kom ur sin mors sköte.
Grymheten går inte att förstå och ta in, inte i hjärtat.
Vaccin mot nazismen
I entrén till utställningen är ett citat tryckt på väggen av den eviga Hédi Fried, 93. "Det som inte kan hända, kan hända. Sånt som har hänt en gång kan hända igen."
Många av de vittnen som nu har blivit porträtterade har aldrig tidigare berättat om sina erfarenheter, men ekon från historien har blivit alltför påtagliga för att de ska kunna vara tysta längre.
"Aldrig trodde jag att nazister skulle kunna marschera på svenska gator under polisens beskydd", säger ett filmat vittne förtvivlat.
Utställningen är en enda stor uppmaningen till publiken. Glöm oss aldrig! Låt det inte ske igen!
Cancer och annat elände skapar tillräckligt med lidande för mänskligheten. Mördarideologier är åtminstone möjliga att utrota. Vaccinet ligger i vår egen medmänsklighet.