Befria Sverige från skamfläcken Fas 3
Bland alla den förra regeringens politiska idéer är det två som står ut som symboler för hjärtlöshet, okänslighet och brist på verklighetsförankring.
Utförsäkringen av sjuka är den ena. Där är partierna - i alla fall om vi kan lita på deras representanter i den stora socialförsäkringsutredningen - eniga om att det behövs en förändring. Frågan är när och hur?
Misslyckande
Den andra stora symbolen för “arbetslinjens” misslyckande heter Fas 3. Systemet går ut på att långtidsarbetslösa både kan tvingas till meningslös sysselsättning och till verkliga arbetsuppgifter utan lön.
Idag omfattar Fas 3 ungefär 35 000 personer. De allra flesta befinner sig i en situation utan värdiga villkor eller framtid. Om avsikten med den borgerliga arbetslinjen var att minska långtidsarbetslösheten har det inte fungerat.
Så kan det inte fortsätta, det insåg till och med den gamla regeringen. Därför fick socialdemokraten Anders Lago förra sommaren uppdraget att utreda ett system med “matchningsanställningar”. I förra veckan presenterade han resultatet.
Långtidsarbetslös
Matchningsanställningar är ett slags fortsättning på dagens system med särskilt anställningsstöd. Det innebär att en arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös kan få en mycket stor del av lönekostnaden i stöd.
Redan i dag innebär systemet med anställningsstöd till privata arbetsgivare snedvriden konkurens i många branscher och sannolikt dessutom ett betydande fusk.
Lago påpekar detta och vill att någon annan tar tag i saken. Samtidigt ska alltså det reglerna göras ännu mer generösa. De nya anställningarna innebär att arbetsgivaransvaret flyttas över till ett bemanningsföretag eller liknande.
Nya argument
Men även om Anders Lago lägger det förslag Elisabeth Svantesson beställde för ett knappt år sedan blir argumenten annorlunda i dag. På en viktig punkt skiljer sig nämligen matchningsanställningarna från Fas 3. De innebär en riktig lön och en riktig anställning.
Det är inte någon liten skillnad.