Att se en älg på riktigt är något annat än tv
I skogen är det bara vinsten som räknas
Prognoserna talar äntligen om lite värme. Jag vet att meteorologerna säger att april har varit som det brukar. De har säkert rätt, men visst har det blåst snålt, varit grått och riktigt kyligt.
Här kom tussilago, blåsippor och vitsippor nästan på samma gång. Och alla tre ser lite vilsna ut. Som någon som klätt sig för en bättre middag och upptäcker att man hamnat på en grillkväll med scouterna.
Ljuset är i alla fall här. Det sviker inte. Trots sommartiden är solen på väg upp när man vaknar. Och kvällarna är längre och bjuder på det där magiska skimret som bara blir starkare fram till midsommar.
I precis det där ljuset såg jag en älg härom kvällen. Det finns inget dramatiskt i det, utom just att jag såg den i verkligheten, inte på TV under ”Den stora älgvandringen”.
Älgen betade försiktigt de första skotten på ett kalhygge intill vägen.
När jag var liten hade en älg på ett hygge en vårkväll knappt varit något att berätta om när man kom hem. Det fanns försommarkvällar då vi kunde räkna tiotals under en åktur i mina föräldrars SAAB 95.
Sedan millennieskiftet har älgstammen minskat kraftigt. Artdatabanken räknar med att vi fått tolv procent färre älgar. Känslan är att många fler måste ha försvunnit.
I mitt garage hänger hornen efter en magnifik älgtjur. Fjorton taggar och ett spann på drygt en och tio. Ibland kan jag tänka på den där älgen som en enhörning, eller en sibirisk tiger. Den sista av sitt slag.
Så är det naturligtvis inte. Det kommer att finnas älgar, i stort antal som en forskare sa till mig när jag skrev om saken för några år sedan. Och framför allt vet vi varför det nu är så sällan vi ser dem. Älgen har jagats hårt. Inte för att jägarna velat, utan därför att bolagen som äger marken ställt det som krav.
Älgarna ses som ett hot mot den växande skogen.
I höstas valde till och med några skogsbolag att strunta i länsstyrelsens beslut och krävde av jaktlagen att de skulle skjuta fler älgar. Myndighetstrots hade det kallats om vi inte pratat om jättebolag.
Just nu pågår arbetet med det EU kallar naturrestaurering, att återställa miljöer vi har förstört. Det är avgörande för den biologiska mångfalden. För att arter ska klara sig.
Motståndet är hårt och den svenska regeringen har tagit ledningen. Landsbygdsminister Peter Kullgren från KD har till och med lierat sig med Viktor Orbáns Ungern för att stoppa lagen. Bakom motståndet ligger bland annat skogsföretagen och LRF.
Älgen behöver knappast naturrestaurering. Kalhyggen och modernt skogsbruk erbjuder massor av mat. Men det hjälper förstås inte om jakten är så intensiv att stammen minskar. Och bakom kraven på avskjutning finns samma logik som bakom motståndet mot naturrestaurering. Skogen finns där för att leverera maximal vinst.
Då blir en älg i kvällsljuset en vårkväll något att berätta om.