”Inte längre lika kul att vara ”nasse” i Dalarna”

Nazister ville göra revolution i Ludvika ”Liknar en sekt”

Jonna Sima

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2024-02-19 | Publicerad 2024-01-26

helskärm

INTERVJUSERIE Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, ville göra staden Ludvika i Dalarna till ett nazistiskt centrum i Norden. Partiet lyckades få en plats i kommunfullmäktige och nästla sig in i föreningslivet. På första maj sågs uniformt klädda nazister marschera genom stadens centrum. Men Ludvikaborna gav motstånd, och en av de som ställde sig i främsta ledet är Gabriel Ehrling Perers, liberal redaktör för fem tidningar i Dalarna.

– Man får aldrig låta chocken eller rädslan förlama en, säger han till Aftonbladets ledarsida.

Imorgon är det Förintelsens minnesdag. Den 27 januari har blivit den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, eftersom det är datumet för när förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Cirka sex miljoner judar dog i Förintelsen och minnesdagen är en påminnelse om att det värsta folkmordet i modern tid aldrig får upprepas.

I Ludvika har man sedan ett par år tillbaka valt den dagen för att samlas för samtal och utbildning för tolerans och mot extremism. Erfarenheterna av att ha ett nazistiskt parti som kuppat in sig i kommunfullmäktige åren 2014–2018 har fått människor att gå ihop och markera mot hatpropaganda och konspirationsteorier om invandrare och minoritetsgrupper.

Motståndet började med att Förintelseöverlevaren Hédi Fried, som gick bort vintern 2022, visat intresse för Ludvika. Hon hade hört att nazister flyttat in till orten och börjat organisera sig politiskt.

Gabriel Ehrling Perers gjorde en intervju med Hédi Fried under våren 2018 för Nya Ludvika Tidning. Hon var orolig över utvecklingen i Dalarna. Intervjun slutade med att 93-åringen sa: ”Man ska inte vara rädd. Jag kommer till Ludvika när nazisterna marscherar på första maj”.

helskärm

– Hon spände ögonen i mig och frågade om inte jag kunde hjälpa henne att träffa några människor så hon får höra hur de har det. Då gick jag till min chefredaktör Carl-Johan Bergman och sa att det här har vi aldrig gjort förut, men vi behöver ordna ett stormöte med föreningslivet som tidningen ska stå värd för.

Tidningen fick låna Ludvika stadshus för mötet. Uppslutningen blev stor. Kyrkor och församlingar, idrottsrörelsen och Rädda barnen, olika antirasistiska organisationer, lärare, fritidslärare och stora delar av näringslivet ville delta.

Frågor som Gabriel Ehrling Perers ville diskutera var, vad kan vi göra lokalt för att skadeverkningarna av den här nazistiska organiseringen på orten blir så liten som möjligt – och hur ska vi hantera problemet.

– Det var ett väldigt fint möte där alla satt liksom i ringar runt Hédi Fried och pratade med henne. Då reste sig chefen för ABB, med fyratusen anställda med ett hundratal nationaliteter, och sa att det här är en ödesfråga för dem. Han sa att de inte kan vara kvar i Ludvika om deras anställda ska vara rädda eller känna sig mindre värda för att de råkar komma från någon annan del av världen.

Vad betydde det?

– Det är klart att då betyder det någonting. Det är också en markering gentemot de här enskilda lärarna och föreningsledarna – de står inte ensamma i det här.

Du är en liberal ledarskribent, varför har du engagerat dig mot högerextremism?

– Det är för att det varit en viktig fråga för väldigt många människor i Dalarna och i Ludvika i synnerhet. Man kan likna NMR vid ett MC-gäng eller en sekt och det var många som flyttade hit. De tycker Sverigedemokraterna är fånar och vill se en nazistisk revolution.

– NMR bestämde sig för att försöka kidnappa den här delen av landet och när den lokala ”führern” tog plats i kommunfullmäktige blev det en världsnyhet, säger Gabriel Ehrling Perers.

De två senaste valen har NMR förlorat röster och har inte längre någon plats i kommunfullmäktige. De två senaste åren har de inte heller försökt kuppa in sig på arbetarrörelsens högtidsdag, första maj, med sina nazistmarscher.

På lördag möts Ludvikabor återigen för ett möte för tolerans och mot extremism. Gabriel Ehrling Perers säger att de kommer hålla i traditionen så länge de orkar.

– Det är viktigt att ses och prata och bli påmind om att vissa värden är värda att försvaras. Man behöver verkligen inte gilla varandra och man kommer tycka olika om saker, men man ska ändå bete sig anständigt mot varandra.

Har Ludvikaborna besegrat nazisterna?

– Jag tror att när den här typen av lokala problem uppstår måste man bryta den negativa spiralen. Det behövs en beredskap för att hantera situationen över lång tid, för människorna finns ju kvar. Men på senare år är det inte längre lika kul att vara ”nasse” i Dalarna.

Chatta med Jonna Sima om intervjuserien ”De högern vill tysta” klockan 09:00.

Har högern lyckats tysta kritiker och meningsmotståndare? Vad gör vi för att motverka rasism, oavsett om det är antisemitism eller islamofobi?

Skicka in dina tankar, frågor och synpunkter redan nu!

Här nedan kan du lyssna på samtlig intervjuer i serien: