Moderat vindkraftsnoja står i vägen för industrin
Vad tog Kristersson med sig från Oxelösund till Dubai?
Innan han åkte på klimatkonferensen i Dubai hälsade Ulf Kristersson på i Oxelösund. Södermanland är ju statsministerns valkrets men utöver att visa upp sig för sina väljare hade han också ett annat ärende.
Kristersson fanns på plats för att dra igång bygget av en helt ny ljusbågeugn för ståltillverkning på SSAB i Oxelösund. Det blev varselkläder, spadtag och hela programmet.
Tekniken är inte unik, men företaget beskriver miljardsatsningen som en milstolpe i den gröna omställningen av stålindustrin.
Det är ingen överdrift. Tillsammans med LKAB och Vattenfall ska SSAB byta ut den tusen år gamla tekniken med masugnar. Istället för att rena järnet från syre med hjälp av australiensiskt kol ska det göras med svensktillverkad vätgas.
Masugnarna i Oxelösund ska nu ersättas. En skarp investering i framtiden.
Ett storslaget projekt på så många plan. Det bygger på helt ny teknik. I processen kommer större delen av den koldioxid som idag släpps ut aldrig att produceras.
Storslaget också därför att branschen verkligen påverkar klimatet. Globalt kommer sju procent av koldioxiden vi släpper ut från ståltillverkning. Trots att svenska stålverk är effektiva är andelen ännu större här.
Omställningen av den svenska stålindustrin tar vara på unika svenska förutsättningar. Möjligheten att producera fossilfri el, tillgången till malm och en industriell tradition.
Med uppbackning av finansiärer i näringslivet har några av högerns opinionsbildare dragit igång en kampanj mot omställningen. Den kostar för mycket och kräver för mycket el, tycks vara argumenten. Det vore bättre att låta någon annan gå först.
Så mycket för den svenska traditionen av snilleindustrier. Det är märkligt att se borgerliga debattörer som från sina skrivbord underkänner företagsledningarnas kalkyler. Och ändå märkligare att höra att något annat land annan borde ta ledningen.
Var finns bättre förutsättningar? Och vilket är alternativet?
Stålproduktion borde inte vara ett ämne för kulturkrig. Men precis så har det blivit i vår märkliga tid.
Att Kristersson besökte byggstarten i Oxelösund är jättebra. Han kunde se omställningen med egna ögon. Frågan är vilka insikter han tog med sig. Stålframställningen på ostkusten kommer att behöva el. Och bygget sker som sagt nu. Att vänta på eventuella framtida kärnkraftverk är inget alternativ.
Förhoppningsvis tog statsministern med sig insikten att industriomställningen förutsätter långsiktiga spelregler. Spelregler som bara kan skrivas i politisk enighet. Och kanske också att han behöver ta itu med motståndet mot vindkraft och elledningar, inte minst inom det egna partiet.