Ett val i skuggan av Jokela och Kauhajoki
Jag lyckas pricka in Helsingfors krispigaste höstdag. Solen står högt över staden. Men kommunalvalet nästa söndag, som jag kommit för att skriva om, har hamnat i skuggan av finanskrisen och skolskjutningarna.
Strax under 60 procent röstade i förra kommunalvalet. I år kanske det blir fler. Många finska kommuner ska slås ihop. Det kan göra att folk vill hävda sitt inflytande. Men någon politisk entusiasm märks inte av. Valkampanjen är avslagen, säger många.
Filosofen Thomas Wallgren, en av Helsingfors radikaler, kandiderade för socialdemokraterna i riksdagsvalet. I kommunalvalet gör han ett nytt försök, för demokratins skull.
”Jag är så trött på alla som är trötta på politiken”, säger han.
Svenska Yle sänder valdebatt med kandidater från hela Svenskfinland. De diskuterar välfärden. Ska den organiseras offentligt eller privat? Här hettar det till.
Finland är, precis som Sverige, nära att börja betrakta människor som kunder i stället för medborgare. Privatiseringar gör vården och omsorgen effektivare och billigare, lovar den finska högern.
I Esbo, förstad till Helsingfors, ligger Nokias huvudkontor och det tekniska universitetet. Invånarna är välbärgade. Esbo är Finlands Danderyd eller Täby. Här är den borgerliga majoriteten extra sugen på att sälja ut.
När skolmaten lades ut på entreprenad kallnade den och tog slut. Barnen fick saft i stället för mjölk, för lite sallad och för mycket kryddor.
På sjukhuset Barnets Borg träffar jag professorn i barnpsykiatri Fredrik Almqvist. Han är socialdemokratisk kommunpolitiker i Esbo och starkt kritisk till privatiseringsvågen:
”I vården och omsorgen är långsiktiga relationer och äkta engagemang viktigt. Kan de som bara strävar efter kortsiktiga ekonomiska vinster tillhandahålla det?”
Almqvist forskar på barns uppväxtvillkor. Vad föder psykisk ohälsa? Han ser hur viktigt det är med trygghet och kontinuitet för att väcka nyfikenhet och upptäckariver.
”Skolan ska vara en resurs för barnen. Inte en riskmiljö”, säger han.
I stället för att sälja ut den gemensamma välfärden borde politikerna utveckla den. Mindre undervisningsgrupper behövs.
Vi talar om skolskjutningarna. Almqvist ser dem som de allra värsta konsekvenserna av individuell förtvivlan och destruktivitet. Unga människor som inte blir sedda av sin nära omgivning riskerar att i stället söka destruktiva gemenskaper på nätet.
Skolhälsovården hade knappast kunnat förutspå vad massmördarna i Jokela och Kauhajoki tänkte ta sig till. ”Men långt innan mordplanerna tog form hade vuxna i skolan kanske kunnat hjälpa dem att må bättre”, säger Almqvist.
Om bara inte skolhälsovården vore så gott som söndersparad.