Kapitalisterna måste räddas från sig själva
Direktörernas bonus visar att något är fel
Staten har räddat kapitalisterna från sig själva - igen. Det är faktiskt den rimliga tolkningen av de starka resultat som delar av svensk industri har kunnat presentera den senaste tiden. Utan permitteringsstödet hade sannolikt många företag inte alls kunnat dra nytta av att tiderna blir bättre.
Ändå visste ju alla att det skulle bli ungefär så här. Efter en nedgång kommer ekonomin igång igen. Och när det händer är det den som står redo som kan fylla sina orderböcker.
Det har hänt många gånger tidigare.
Och för att kunna vara redo behöver man kompetens. I tider när alla vill dra igång är den inte så lätt att hitta.
Att behålla sina anställda kan helt enkelt vara en bra investering på lite längre sikt. Och det gäller verkligen inte bara bonusdirektörer.
Saken är bara att långsiktighet inte är den moderna kapitalismens bästa gren. Visst, framtidsprojekt som elbilar, strömningstjänster eller kolfritt stål kan ibland få lite andrum. Men annars är det siffrorna i nästa kvartalsbokslut som gäller.
Hett om öronen
Är inte de tillräckligt bra röstar fondförvaltare och andra som kortsiktiga ägare med fötterna. Och då får vd och styrelse det hett om öronen.
Därför skulle många fler anställda, inte minst inom industrin, ha förlorat sina jobb om inte permitteringsstödet hade funnits. Och därför skulle också boksluten för många företag ha varit sämre än de blir när man nu kan dra nytta av uppgången i ekonomin.
För många år sedan pratade jag med den tidigare Metallordföranden Göran Johnsson om det där. Det var en fin försommardag i blekingska Olofström och Johnsson berättade om när han som styrelseledamot i Volvo var med om att fatta beslutet att utveckla 740-serien, en av företagets största framgångar.
Siffrorna fanns inte
Enligt Johnsson fanns kanske egentligen inte siffrorna. Satsningen innebar stora risker. Men Volvos styrelse ville att företaget skulle vara en biltillverkare, och utan investeringar skulle man inte kunna fortsätta att vara det.
– Med dagens kvartalskapitalism hade det beslutets knappast fattats, sa Göran Johnsson då.
I så fall hade Sverige knappast haft en bilindustri idag.
Kvartalskapitalism
I längden kan naturligtvis varken statliga regler eller stödsystem kompensera för en ekonomisk ordning som inte fungerar. Och kvartalskapitalismen eller den globala spekulationsekonomin är en ordning som slutat fungera.
Produktionsordningen står i vägen för produktivkrafternas utveckling, för den som kommer ihåg 70-talets glosor.
Man kan säga att permitteringsstöden under pandemin har varit nödvändiga för att rädda jobb, företag och, i förlängningen, den svenska samhällsekonomin.
Man kan också säga att behovet av samhällsinsatser det gångna året visar att vi behöver en annan ekonomisk ordning, där aktieägare tar sin del av riskerna och där inte kortsiktiga vinstintressen står i vägen för den långsiktiga utvecklingen.
Det är en hisnande tanke.