Sabunis ledarskap är som en bilkrasch
Ingen behöver dagens liberaler
Att betrakta det liberala partiet är som att passera en bilkrasch. Vi vet att bilderna riskerar att komma tillbaka i våra mardrömmar men vi kan inte låta bli att titta.
Den senaste krisen för Nyamko Sabunis partiledarskap startade för en dryg vecka sedan. Det var då hon plötsligt hotade att hoppa av januariavtalet och föra landet många steg närmare en regeringskris.
Om regeringen öppnar möjligheten att bevilja asyl på det som kallas humanitär grund skulle Liberalerna inte delta i arbetet med nästa års budget, förklarade Sabuni ampert.
Stoppar människor
Partiet skulle alltså lämna regeringssamarbetet för att förhindra att några människor i särskilt ömmande fall ska få stanna i Sverige. I praktiken kan det till exempel handla om familjer där barnen vuxit upp och gått i skolan här eller ensamkommande som etablerat sig i vårt land.
Det känns inte bara hjärtlöst och hårt. Det är dessutom en märklig politisk prioritering, inte minst i en pandemi och en ekonomisk kris som bara börjat. Dessutom är ju alternativet till Stefan Löfvens regering ingen hemlighet. Det heter Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson, precis det Liberalerna gick till val på att undvika.
Fullskaligt bråk
Uppenbarligen känner många av de nitton liberala riksdagsledamöterna likadant. Ett långt möte i tisdags kväll tycks i alla fall ha utvecklats till ett fullskaligt bråk och att partistyrelsen kallats till ett extra möte idag.
Hur det än går lär många i det krympande partiet få tufft att fortsätta sitt arbete. Tvingas Sabuni backa från sitt ultimatum är det svårt att se att hon kan fortsätta. Väljer partiet att lämna januarisamarbetet hamnar en stor del av riksdagsgruppen i samma sits.
Det är ett sammanbrott för det interna arbetet i riksdagsgruppen, för partiledarens auktoritet och för själva fundamentet för partiet. Vad ska det överhuvud taget vara bra för?
Uppenbarligen är det allt färre väljare som tycker att de har ett svar på den frågan.
Vi skulle kunna rycka på axlarna åt Liberalernas problem. Vill dagens partiledning släcka lyset och stänga dörren om ett parti som burit den svenska demokratin sedan mer än 100 år är det förstås deras sak.
Men om den socialliberala traditionen samtidigt försvinner ur svensk politik kommer det att få konsekvenser för oss alla.
Det kan inte hjälpas. Vi är helt enkelt tvungna att titta på bilkraschen.
Vem behöver Liberalerna? Och behöver vi bry oss om hur det går för partiet? Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00 men det går bra att skriva redan nu.
Denna chatt är stängd.
Det fick bli det sista inlägget i dag. Jag vill tacka alla som bidragit med synpunkter och åsikter, både de som jag hunnit publicera och alla andra. Vi lär få återkomma till Liberalerna, kanske redan efter morgondagens möte i partistyrelsen och riksdagsgruppen.
Hej Realist.
Så är det, och så måste det kanske vara. Vi vill ju inte ha politiker som inte tror att deras idéer skulle vara bra för samhället och människor.
Men jag håller med om att det är lite tröttsamt med makthavare som känner sig missförstådda och som klagar på att de "inte kommer ut".
Politiker över lag brukar klaga på att folk inte förstått deras förnämliga politik och att de inte nått ut till väljarna....
Eller hur? 😂
Realist21 jan 2021Hej Susanne.
Jag tror du sätter fingret på den riktigt ömma punkten. Ingen vet riktigt vad Liberalerna vill åstadkomma.
Går inte Sabinis utspel tvärtemot ideologin som liberalismen stöder sig på?
Jag har inte läst deras partiprogram men allas individuella rätt att välja och att rätten att få bli sitt bästa jag har jag tidigare förknippat med liberalerna ihop med privatisering.
Vad är deras hjärtefråga nu undrar jag? (Skolan övergav de ju för en tid sedan..)
Finns det beskrivet någonstans?
Susanne21 jan 2021