Pungspark mot myten om svensk jämlikhet
Stordirektörer tjänar lika mycket som 69 arbetare
Den svenska ekonomin går sämst i Europa. Nästa år kommer tillväxten att landa på minus 0,8 procent. Larmet kom i går från EU kommissionen i Bryssel.
I verkligheten betyder siffrorna sjunkande reallöner och arbetslöshet. Samtidigt skenar matpriser och kostnader för boende. Hårdast drabbas de som redan har små marginaler. Barnfamiljer, fattiga pensionärer och sjuka.
I dag presenterar LO årets rapport om en helt annan del av det svenska samhället, den som fattar besluten och styr samtalet. Medan svenska familjer oroas över elräkningen eller hur matpengarna ska räcka går det riktigt bra för makteliten.
Det är 23:e gången LO gör samma undersökning. 197 personer i den absoluta toppen för näringsliv, politik, organisationer och myndigheter får sina inkomster jämförda med en vanlig industriarbetarlön.
Skapar alltid bråk
LO:s rapport om makteliten skapar alltid bråk. De undersökta känner sig utpekade. De som inte finns med på listan över makthavare känner sig förbigångna. Och borgerliga debattörer ylar om socialism i största allmänhet.
Siffror över utvecklingen under de senaste 70 åren är dock svåra att prata bort. Och resultatet är en pungspark på bilden av Sverige som ett jämlikt och rättvist land.
2021, det år den senaste rapporten beskriver, tjänade de 197 makthavarna i genomsnitt drygt 22 gånger så mycket som en industriarbetare. Varje månad tjänar en makthavare nästan lika mycket som en arbetare i industrin gör på två år.
Skulle vi i stället jämföra med butikspersonal eller lokalvårdare blir förstås klyftan ännu djupare. Att LO ändå använder just det måttet beror på att det finns bra siffror.
1950, de första siffrorna rapporten redovisar var skillnaden bara hälften så stor.
50 stordirektörer
Än tydligare blir det om vi tittar på det LO kallar den ekonomiska eliten, 50 verkställande direktörer i svenska storföretag. 2021 motsvarade deras genomsnittliga inkomst 69 industriarbetarlöner. Också det ett rekord.
Det tog i genomsnitt direktörn två och en halv timme att tjäna ihop en arbetares månadslön.
Det är värt att ha i minnet när representanter för näringslivet säger att lågavlönade måste få det sämre för att det ska bli bättre sedan. Eller när bankdirektörerna hävdar att låntagarna har marginal att betala ännu mer.
Och när Kristersson eller Svantesson talar om kommande hårda tider är det kanske inte den egna vardagen det handlar om.
Det är lätt att börja nynna på Peps Perssons gamla klassiker Falsk matematik.
”Var du än släpper slantarna, så rullar dom åt samma håll”.