Folkmord börjar bland vanligt folk

Somar Al Naher

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

I dag är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. För 72 år ­sedan befriades människorna som hölls fångna i Auschwitz-Birkenau.
”Mardrömmen är att de har visat, ­bevisat bortom allt tvivel, vad människan är kapabel till.” Så skrev filosofen ­Hannah Arendt i en essä 1945 om de tyska nazisternas folkmord på sex ­miljoner judar.
Hur kunde ett civiliserat, modernt, ­industrialiserat land i Västeuropas ­hjärta genomföra så brutala handlingar?

Förintelsen började i samhället

Vi vill gärna urskilja förövare från oss själva, det är mänskligt. Men Arendt ­menade att vi måste betrakta nazisterna, inte som en mänsklig avart, utan som ”människor som vi själva”.
Detta är vad människor, under vissa omständigheter är kapabla till.
Förintelsen av judarna började inte i lägren, den började i samhället, bland vanligt folk och i politiken.

När Adolf Hitler kom till makten den 30 januari 1933 intensifierades förfölj­elsen av judarna, de segregerades från resten av befolkningen och blev från­tagna sina medborgerliga rättigheter. ­Nazisterna ville tvinga judarna att ­lämna hemlandet, Tyskland skulle bli ett land utan judar.
Men eftersom andra länder vägrade ta emot judiska flyktingar hade de ­ingenstans att ta vägen.

Påminnelse om vad som kan ske

Den 31 juli 1941 beordrade Hitlers ­högra hand, Hermann Göring, SS att genom­föra en ”slutgiltig lösning av judefrågan”. ­Förintelsen blev ett faktum, ett stor­skaligt industriellt mord på en hel folkgrupp.
Förintelsen är unik i mänsklighetens historia och går inte att jämföra med ­något annat.
I dag hedrar vi dem som föll offer för Förintelsen. Precis som Forum för levande historia skriver är dagen också en ­påminnelse om vad som kan ske i ett ­samhälle ”när medmänsklighet och ­samhörighet försvinner, och där rasism och främlingsfientlighet tillåts styra”.