Hur mycket värme tål våra barnbarn?
Soligt och varmt. Härligt. Jag längtar bort från datorn, ut till stranden. Det gäller att passa på innan det blir för hett.
”Räddad ur dödsvågen” skrev Aftonbladet i torsdags om översvämningarna av Falsterbonäset. Det var en påhittad nyhet, ett sätt att visa vad som händer om klimatet blir varmare.
Artikelserien har dag för dag beskrivit ett Sverige där temperaturen stiger med en, två, tre, fyra eller fem grader.
Tjurfäktning i Visby? Klimatflyktingar från Sydeuropa? Fjäll som försvinner in i björkskogen?
Reportagen visar att klimatförändringarna ändrar vårt sätt att leva, även om effekterna inte går att beskriva med exakthet.
På nätet hittar jag de senaste siffrorna från Worldwatch Institute. Förra veckan kom den nya upplagan av rapporten Vital Signs.
År 2005 var den globala medeltemperaturen högre än någonsin. Aldrig har de ekonomiska skadorna från väderkatastrofer varit lika stora som förra året. Klimatforskarna kopplar ihop det onormala vädret med vår användning av fossila bränslen som kol och olja.
Det är lätt att deppa ihop av miljöhoten men det brukar sällan förändra någonting. Njut av solen på sommarstranden och tänk på vad som går att göra i?stället.
Kanske rullar en av Sveriges många miljöbilar förbi. Kaliforniens tuffa lagar blev genombrottet för elhybrider, som sparar stora mängder bensin. Här i Sverige har skattereglerna fått fart på försäljningen av miljöbilar.
En annan hoppfull berättelse handlar om den koldioxidskatt som framsynta folkpartister och socialdemokrater införde i början av 1990-talet. Miljöskatten har blivit en internationell förebild och gett biobränslena chansen på allvar.
Alla är inte entusiastiska över miljökrav. Stormakternas G8-möte i Sankt Petersburg kunde inte enas om vad som ska hända när dagens klimatavtal, Kyotoprotokollet, löper ut år 2012. Industrins lobbyister i Bryssel gör sitt bästa för att mjuka upp EU:s utsläppsmål.
Kanske är det säkerhetspolitiken som kan tvinga fram handling. George W Bush har gjort energieffektivitet till ett prioriterat område, inte av ideella miljöskäl utan för att minska beroendet av oljeimport. EU:s ledare skärper målen för förnybar energi därför att de är rädda för gasbaronerna i Ryssland.
I helgen diskuterade Lena Sommestad och hennes EU-kollegor framtidens miljöpolitik. ”Going global on eco-efficiency” är rubriken på slutsatserna.
Hushållning med energi och råvaror ska bli en huvudfråga i miljöpolitiken. Ett bra förslag är att inrätta en internationell panel om naturresurser.
Hur ska de få regeringscheferna att lyssna? Ministrarna kopplade samman miljö och ekonomi men glömde säkerheten. Det var synd.
EU har en säkerhetsstrategi som ska fördjupas. Då borde både växthuseffekten och en effektivare användning av råvaror stå i centrum.
Inget dåligt ämne för ett gemensamt initiativ från Lena Sommestad och Jan Eliasson. Varför inte en svensk rapport till att börja med, på samma sätt som Sverige en gång fick fart på EU:s arbete för att förebygga konflikter?