EU-parlamentet gör sig maktlöst
Ger de upp får väljarna ta smällen
I dag får vi veta om Europaparlamentet är en kraft att räkna med. Parlamentet sammanträder i Strasbourg och det är tänkt att man ska rösta om Ursula von der Leyen som kommissionens ordförande. Inför omröstningen ser hennes stöd osäkert ut – bara von der Leyens egna, konservativa partigrupp EPP har sagt tydligt att de står bakom henne. Det låga stödet kan leda till att omröstningen blir uppskjuten, men det skulle inte förändra mycket.
Har slagits för inflytande
I våras promenerade lite över hälften av alla röstberättigade européer till valurnorna. Det låter inte som någon stor uppslutning i jämförelse med svenska nationella val, men det var en vinst för Europaparlamentet. Över 50 procents deltagande är nytt rekord. EU:s enda direktvalda institution har sedan den inrättades kämpat för att ses som legitim, genom att kampanja för högre valdeltagande och slåss för mer inflytande.
Förra valet av EU-kommissionens president blev därför en seger för parlamentet. Luxemburgaren Jean-Claude Juncker var en av Europaparlamentets kandidater till posten. Efter en ihärdig maktstrid med Europeiska rådet, alla medlemsländers stats- och regeringschefer, fick de sin egen spetskandidat satt på ett av EU:s viktigaste jobb. I år försöker Europeiska rådet strunta i spetskandidaterna och har nominerat en egen kandidat som parlamentet ska ta ställning till i kväll.
Nu skapas reglerna
Man brukar säga att "en gång är ingen gång, två gånger är två gånger". I dag får vi se om Europaparlamentets avgörande roll 2014 blir regel eller undantag. Väljs tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen blir det döden för Europaparlamentets inflytande över kommissionens utformning. Visst kommer de fortfarande behöva godkänna den kandidat som plockats fram på ett toppmöte, men de lär inte få stort gehör för sina egna kandidater.
Varför vill man att parlamentet ska ha inflytande? De som sitter i Europeiska rådet är också (direkt eller indirekt) folkvalda – de representerar ju EU:s regeringar. Men problemet med att låta dem plocka fram en kommissionsordförande är att posten lätt blir en del i ett politiskt spel. Vi vet inte exakt hur de kommer fram till sina val, eftersom de till skillnad från parlamentet inte livesänder sina förhandlingar.
Stormakternas kompromiss
Det går dock att gissa sig till vad som skett. Just Ursula von der Leyen passar bra för Frankrikes president som ogillar spetskandidatsystemet. Tysklands förbundskansler får plötsligt en ledig ministerpost där hennes efterträdare skulle kunna placeras för att värmas upp inför partiledarbytet. Europas stormakter är överens och resten av EU får snällt ge efter.
Det är svårt att se vad väljarna vinner på det.