De får bara hjälp att knäppa gylfen
Inte klokt att regeringen förhandlar underlivsfrågor
Någon hederlighet måste man kunna kräva av politiker.
Ändå verkar Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Lena Hallengren och hela högen av januaripolitiker faktiskt försöka lura sina väljare.
Än värre är att lurendrejeriet riskerar att slå mot de allra svagaste i samhället.
Kommer ni ihåg de små funktionsnedsatta barnen som inte fick hjälp med andning och sondmatning? Frågan jagade regeringen under hela valrörelsen.
Tio dagar innan valet lovade en rätt desperat Lena Hallengren att ”det kan kosta 700 miljoner eller en miljard. Det spelar ingen roll.”
Dråpslaget kommer först lite längre ner i lagförslaget
Regeringen skulle inte snåla på assistansen.
– När det blivit fel måste politiken kunna säga det och ändra på det så att det blir rätt, sa Lena Hallengren då med de dåliga opinionssiffrorna flåsande i nacken.
I januariöverenskommelsen konstaterade regeringen, Centern och Liberalerna sedan att ”alla som har rätt till LSS ska få det.”
Nu har Lena Hallengren skrivit ett lagförslag som börjar bra, regeringen föreslår att samtliga moment vid andning och sondmatning ska vara assistansgrundade. De föräldrar som vakat över sina barn minut för minut dygnet runt året om kommer från och med i sommar att få rätt till avlastning och så långt är allt i sin ordning.
Dråpslaget kommer först lite längre ner i lagförslaget. Med undantag för andning och sondmatning föreslår Lena Hallengren att grundläggande behov i övrigt måste vara ”av mycket privat och integritetskänslig karaktär”.
Det är kryptiskt uttryckt, men fattar ni vad det innebär??
Regeringen ger med den ena handen till andningsbarnen och tar med den andra från funktionsnedsatta som inte får kläder på kroppen
Lena Hallengren vill lagstifta om att en funktionsnedsatt i framtiden ska få hjälp med att ta på kalsongerna och kanske knäppa gylfen i jeansen. Men när det kommer till tröjan och strumporna är det stopp. Där beviljas ingen hjälp.
Det är i princip enbart den tid assistenten rör vid brukarens hud som kommer att räknas och genom att bara räkna hud-mot-hud-tid kan assistanstiden pressas till ett minimum.
Regeringen ger med den ena handen till andningsbarnen och tar med den andra från funktionsnedsatta som inte får kläder på kroppen. Grupperna har helt enkelt ställts mot varandra.
Begreppet ”privat och integritetskänslig karaktär” kommer från en gammal dom i Högsta förvaltningsdomstolen (då Regeringsrätten). Försäkringskassan brukar ju damma av gamla domar när den vill avslå ansökningar om assistans.
Den här gången blev Försäkringskassan så effektiv i sitt arbete att tusentals funktionsnedsatta till slut riskerade avslag. För två år sedan var kritiken så massiv att regeringen tvingades nödstoppa alla omprövningar.
Där är vi fortfarande.
Att regeringen nu väljer att göra ”privat och integritetskänslig karaktär” till lag innebär att fördämningarna snart kan brista. Om nödstoppet hävs riskerar tusentals funktionsnedsatta att förlora sin assistans.
Hon skulle ju inte snåla på LSS
Unga och gamla kan dömas till husarrest och därmed riskera både jobb och socialt liv. Andra kan tvingas flytta hem till gamla föräldrar eller till någon institution och därmed skulle cirkeln vara sluten för då är vi tillbaka i tiden före LSS.
Lena Hallengren hävdar att hon bara följer praxis, men det var ju den hon skulle ändra. Hon skulle ju inte snåla på LSS. Sanningen är nog att socialministern förlorade den interna striden mot finansministern. Det är inte klokt att regeringen sitter och förhandlar underlivsfrågor, men det är väl där man hamnar när politiken blivit en enda lång budgetprocess.
Egentligen är det ju inte människorna som är funktionsnedsatta, det är samhället som inte funkar för alla. Men för att ändra på det krävs politiska visioner. Kanske ska regeringen ägnar sig mer åt det mänskliga samhället och lite mindre åt mänskliga hudkontakter.