Låt 10-årsminnet av Utøya bli en vändpunkt

Efter stormningen av Kapitolium kan ingen vara naiv

Anders Lindberg

Politisk chefredaktör

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2021-02-08 | Publicerad 2021-02-07

helskärm

Vid Yngern strand inte långt från Järna hänger en krans av rosor i metall. Platsen kallas badberget och är vald för att den är så lik Tyrifjorden i södra Norge.

"Om en mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen" lyder inskriptionen.

Ibland hänger färska rosor vid monumentet.

Den 22 juli i sommar är det tio år sedan högerextremisten Anders Behring Breivik tog färjan M/S Thorbjørn till Utøya för att döda barn och unga på AUF:s sommarläger.

Sedan dess har märkligt lite förändrats.

Efter Trumpanhängarnas stormning av Kapitolium 6 januari säger många att alla jämförelser med Sverige är fåniga, att sådant inte kan hända här.

Men vad menar man egentligen?

Lasermannen hände här. Utøya hände nästgårds. Peter Mangs dödade två i Malmö och försökte ta livet av ytterligare åtta. Anton Lundin Pettersson mördade tre personer med utländsk bakgrund på skolan Kronan i Trollhättan. Iförd ansiktsmask, tysk hjälm från andra världskriget och med ett svärd.

Förra torsdagen klev en annan ung man med hjälm och visir in på Peter Skrivares skola i Varberg beväpnad med yxa och kniv och skadade en elev. Sedan verkar han ha flytt fältet.

Samma morgon hade han, enligt Expo, delat material på Facebook om just Anton Lundin Pettersson och Trollhättan. Dagen innan hade han lagt upp en svart bakgrundsbild med texten: "VÅGA VARA STOLT SVENSK OCH DET ÄR FAN INGET VI SKÄMS ÖVER” samt klipp med nazistiska Nordiska motståndsrörelsen och högerextrema Alternativ för Sverige.
Polisen utreder nu eventuella politiska motiv till attacken.

Förra veckan greps även en välkänd nazist i 20-årsåldern av polisen. Vid husrannsakan hittades bland annat rörbomber, som senare visade sig vara attrapper. Tidigare har han skrivit på Instagram: ”Häng förrädarna, rikta era vapen mot politikerna."

Efter husrannsakan har han, enligt Expo, postat hot mot polisen i sociala medier tillsammans med en bild från polismorden i Malexander.

Så, vad är det man menar inte kan hända här?

Vid stormningen av Kapitolium dog fem personer och den amerikanska demokratin sattes på paus under flera timmar.
Det finns ett tydligt "före" och ett "efter" det som hände.

Innan 6 januari kunde hotet från högerpopulisterna fortfarande avfärdas som överdrivet. De menade nog inte vad de sa, egentligen. Om man gav dem lite tid vid köttgrytorna skulle de nog anpassa sig och de bruna ränderna gå ur.

Efter 6 januari vet vi att det inte blev så.

I valrörelsen 2016 var det republikanska etablissemanget inte särskilt glada över Donald Trump. Men de lät hans rörelse hållas i förhoppningen om att kunna kontrollera den.

Problemet var att fisken ruttnade från huvudet, som fiskar brukar göra.

När högerpopulisterna väl släpptes in i finrummen kunde de i lugn och ro korrumpera systemet inifrån. Först tappade de mer sansade republikanerna greppet, sen omformades successivt allt större delar av partiet till Donald Trumps avbild.

På gatorna utanför släpptes samtidigt det högerextrema våldet löst. Miliser lojala med Trump och terrorgrupper som The Proud Boys och Oath Keepers tog sig allt större utrymme. Hatbrotten ökade.

Vid Charlottesville i Virginia samlades 2017 Trumps stödtrupper under parollen "Förena högern" med fackeltåg och slagord som "judar ska inte ersätta oss".

En motdemonstrant, Heather Heyer, 32, dödades och 19 andra skadades när en högerextremist avsiktligt körde sin bil rakt in i folkmassan.

Efteråt sa Donald Trump att det fanns "väldigt fina människor på båda sidor, ok!".

Allt oftare på senare år har detta svar accepterats, även av folk som borde veta bättre. Det finns alltid lika goda kålsupare på båda sidor.

Efter stormningen av Kapitolium skyllde högern snabbt på vänstern. Trots att alla med egna ögon såg vad som hände. Massmötet framför Vita huset där Trump uppmanade anhängarna att gå till Kongressen direktsändes i TV.

"Ni kan inte ta tillbaka vårt land med svaghet, ni måste visa styrka" sa han inför den uppretade folkmassan.

Kamerorna följde sedan våldsmännens varje rörelse medan de systematiskt slog sig fram hela vägen in i senatens sessionssal. Gärningsmännens egna bilder och selfies är nu en guldgruva för FBI.

Vi vet vilka gärningsmännen är, ändå detta ständiga malande om lika goda kålsupare på båda sidor.

Även efter Utøya hävdade vissa att det fanns två sidor av myntet. Sverigedemokraten Erik Hellsborn skrev: ”I ett norskt Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt”.

Och så låter det även idag här extremhögern går över gränsen. Men vänstern då? Men mångkulturen då? Men (valfri syndabock) då?

"Till minne av våra 69 kamrater som mördades på Utøya den 22 juli 2011" står det i kransen av metallrosor vid badberget på Bommersvik.

Ytterliga åtta dödades i sprängdådet inne i Oslo och sammanlagt över tre hundra skadades vid Anders Behring Breiviks terrorattack.

Kanske är vi tio år senare redo att börja dra de nödvändiga politiska slutsatserna av vad som hände?

Extremhögern är ett systemhot och behöver hanteras som ett sådant.

Breivik var en så kallad ensamvarg, men han jagade i flock, som Daniel Poohl på Expo har uttryckt saken.

Han hade sin politiska bakgrund i Fremstrittspartiet, Sverigedemokraternas norska systerparti, men radikaliserades via nätet. Hans ideologiska ättlingar är fler och bättre organiserade idag än tidigare, både med och utan rörbomber.

Sedan 11 september 2001 har säkerhetstjänsterna ägnat sig åt att jaga våldsbejakande islamister. En bieffekt var tyvärr att kampen mot extremhögern prioriterades ner.

Men på senare tid tycks bland annat Säpo ha ändrat fokus.

"Utvecklingen där den våldsbejakande högerextrema ideologin riskerar att gå från något som uppfattas som extremt till något normalt gynnas av en hätsk retorik och ökad polarisering." konstaterade Säpochefen Klas Friberg i fjol.

Den 22 juli blir en tid för minnen. För att högtidlighålla alla de unga människor vars liv släcktes så brutalt. Idag hade de varit vuxna.

Men vi måste även orka prata allvar om hur vi hindrar att det händer igen. Tiden för naivitet är över.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu