Den som inte mosat en larv har aldrig levt
Kan inte förstå att Hanna Hellquist skällde ut en nioåring
– Mamma, vad gör hon?
Frågan är inte orimlig. Jag står framför min femåriga granne med en pinne i handen och en blodig fågel framför mig på uppfarten.
Mamman verkar oberörd av synen och svarar något om att det är bäst att sköta sig själv. Jag försöker förklara mig, ropar efter dem, men de försvinner snabbt i väg.
Fågeln låg på marken och skakade när jag hittade den utanför min port. Den spottade blod, antagligen hade den fått i sig råttgift.
Jag kunde inte bara låta den ligga och plågas, det kan ju ta flera timmar innan den dör. Jag började rota runt i buskarna efter något som liknade en påk, hittade till slut en någorlunda rejäl pinne.
Jag är inte van att klubba ihjäl djur. Eftersom detta var ett litet djur, med ett ännu mindre huvud, krävde utförandet precision. Samtidigt behövde pinnen svingas med sådan kraft att sparven dog på studs.
Barnet öppnade porten just när jag utdelat det första slaget och svurit över att den fortfarande levde.
Efteråt petade jag in sparven i rabatten och hoppades att kvarterets grävling skulle sköta resten.
Jag började rota runt i buskarna efter något som liknade en påk
Jag blev åtminstone inte utskälld av en kulturskribent, tänker jag när jag läser Hanna Hellquists senaste krönika i DN. Hon har ilsknat till rejält mot en pojke som mosat en larv. Vad driver en nioåring till att begå sådana lustmord, undrar Hellquist. Själv konstaterar hon i texten att larven var ”för aggressiv” för att kunna plockas upp med fingrarna.
Är det så farligt att mosa en larv med foten någon gång under uppväxttiden? I det här fallet har Hellquist dessutom själv insett att det rörde sig om ett aggressivt och potentiellt farligt exemplar.
Jag har inte ätit kött på flera år, med undantag för en tugga varmkorv förra helgen serverad av en döv korvgubbe som inte avläst mina läppar korrekt.
Ändå kan jag inte bli upprörd över att ett barn mosat en larv. Hanna Hellquist stannar inte ens upp ordentligt för att höra vad som hänt, åtminstone återger hon det inte i sin krönika. Hon är så upprörd att hon skakar när hon skäller ut både pojken och hans farfar som står bredvid.
I efterhand spekulerar hon kring pojkens motiv. Kanske ville han ”se var gränsen går för den ondska som han själv kanske börjat bli medveten om finns”?
Kanske var det så. Eller så var han bara nyfiken på hur den såg ut inuti. Att mosa en larv kan vara en lärorik erfarenhet.
Ibland är det bäst att bara sköta sig själv.
Har du någon gång mosat en larv? Hur kändes det? Läsarna chattade med Susanna Kierkegaard om liv, död och moraliska dilemman.
Denna chatt är stängd.
Tack för allt! Nu är jag vrålhungrig så nu måste vi sluta chatta.
Som sagt är jag vegetarian, så ni kan åtminstone vara trygga med att varken larver eller fåglar kommer till skada när jag nu tar mig en skål gröt.
Hej Berndt du är en gubbe, du....
MarleneHan heter faktiskt Bernt! Och senast jag kollade var det inget brott att vara gubbe i det här landet.
Susanna Kierkegaard25 aug 2022Susanna, jag brukar försöka jaga ut flugor, men ja lyckas jag inte så tar jag också till smällan :)
AnnaDå är du snabbare än jag! Lyckas möjligtvis om de råkat sätta sig på fönsterkarmen...
Susanna Kierkegaard25 aug 2022Brukar inte döda djur, utan istället försöka hjälpa dem. Men just larver… just nu blir det hål på mina pelargoners blad, på grund av att små gröna larver äter på dem. Larverna är svårupptäckta. Oftast sitter de på undersidan av bladen. Jag får tillstå att de larver jag lyckas hitta, dem kramar jag hårt mellan två fingrar.
MagganPrecis, insekter är inte alltid så kul. Lycka till med pelargonerna!
Susanna Kierkegaard25 aug 2022Amen...är man 9 år ska man väl fatta vad som är rätt och fel, döda t.ex. suck.....det kallas civilkurage att säga till.
Marlene TunelJag hade nog inte gjort det i detta fall, som sagt! Men man får tycka olika! Det är det som är kul med att chatta, roligt att höra vad ni tycker.
Susanna Kierkegaard25 aug 2022