RUT-avdrag räddar inte Sverige ur krisen
När kronan och börsen faller så behövs en ny politik
Få saker har väl retat utlandssemestrande svenskar så mycket som det låga värdet på kronan. Semesterkassor har tagit duktigt med stryk när kronan tappar mot andra valutor. Hotellrummet, glassen på strandpromenaden blir dyrare och middagen på restaurangen blir dyrare.
Men även folk som stannade kvar i Sverige har märkt av det. Mat, kläder och andra importerade varor kostar mer.
Kronans usla värde beror till stor del på hur regeringen och riksbanken agerat efter den stora finanskrisen för tio år sedan.
Riksbanken har sänkt räntan till minus och köpt värdepapper för enorma summor för att stimulera ekonomin. Den låga räntan har gjort kronan mindre attraktiv för valutaspekulanter och värdet på kronan har fallit.
Dessutom har regeringarna Löfven och Reinfeldt hållit tillbaka de offentliga utgifterna i kommuner, landsting och myndigheter som Försäkringskassan.
En låg kronkurs ska, enligt ekonomisk teori, öka exporten och investeringarna samt skapa fler jobb. Men den svenska ekonomin följer inte mönstret. Tidningen Dagens industri har visat att den svaga valutan inte ökat konkurrenskraften eller exportnettot. Krispolitiken tycks ha försämrat möjligheterna att agera mot en ny kraftig nedgång i ekonomin.
I tisdags presenterade statliga Konjunkturinstitutet sin prognos för den svenska ekonomins utveckling – och det var inte någon munter läsning att ta del av. Under årets andra kvartal minskade BNP-tillväxten oväntat, och detsamma gällde för sysselsättningen. Konjunkturinstitutet talar om en inbromsning i tillverkningsindustrin och byggandet minskar, trots bostadsbristen.
Det är nu inte de enda orosmolen på himlen.
Den årslånga och eskalerande ekonomiska konflikten mellan Kina och USA har utlöst rejäla kursfall på världens börser. Tidigare i år så varnade Internationella valutafonden, IMF, för att handelskriget är det största hotet mot den globala tillväxten, och nu varnar investmentbanken Morgan Stanley för att en global recession står för dörren. Till detta kan vi lägga det känsliga läget i det för oljan så viktiga Hormuzsundet.
Så hur ska Sverige tackla en konjunkturnedgång när Riksbanken redan har minusränta? Ansvaret måste vara politiskt, men mycket lite tyder på att politiken vill ta det ansvaret.
I den överenskommelse som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har slutit med Centerpartiet och Liberalerna utlovas det kraftigt sänkta skatter, sänkta arbetsgivaravgifter, tredubblat RUT-avdrag, friår och försämrad anställningstrygghet. Det är knappast vad Sverige behöver när 69 kommuner redovisade underskott i fjol och välfärden kommer att kräva enorma tillskott framöver.
I våras rekommenderade IMF Sverige att satsa rejält på offentlig sektor. Som läget är i den svenska ekonomin så behövs det stora investeringar i skola, sjukvård och bostäder. Och om finansminister Magdalena Andersson inte vill höja skatten måste hon göra ett avsteg från budgetens överskottsmål, regelverket som omöjliggör finanspolitiska stimulanser.
För den som vill föra en ansvarsfull ekonomisk politik i höst kan inte den liberala skattesänkarpolitiken komma på fråga. Det Sverige behöver nu är en expansiv budget som eldar på ekonomin med investeringar.