Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

20-åriga Ester bor på 137 kvadrat: ”Folk kan tycka att jag är bortskämd”

Publicerad 2024-04-13

LANDSKRONA. Klippa gräsmattan är det värsta med att bo i hus, det säger 20-åriga Ester som bor i ett hus om 137 kvadratmeter.

Men fördelarna med huset övervinner alla nackdelar.

– Jag har mycket energi så jag behöver ha en egen plats där jag kan få utlopp för allt, säger Ester.

Sekelskiftshuset har gått i arv i generationer och för drygt ett och halvt år sedan fick 20-åriga Ester flytta in. Det innebär att hon har 137 kvadrat att leva och bo på – helt själv.

– Det är helt underbart. Det är en trygg plats för mig, säger Ester.

Hon bjuder in Aftonbladets team till husets hjärta – köket. Det är lite som en oas av växter, sticklingar och köksgeråd som hänger ned från taket. Ester förklarar att köket är hennes absoluta favoritdel av huset.

– Jag har ett otroligt stort matlagningsintresse. Jag gör pasta själv och när vi har fester så brukar vi stå här och laga mat, säger Ester.

Minst en gång i månaden så ställer Ester till med fest. Då kan uppemot 50 personer droppa in för drinkar, matlagning, dans och sång.

– Då lever jag verkligen upp.

Ester vid slaktarbordet i sitt älskade kök.

Har slaktarbord i köket

Mitt i köket står ett kompakt, rustikt, mindre bord. Det har ett gammalt utseende och trät är slitet. Bordet har en egen historia.

– Det är ett slaktarbord. Det köpte min morfar från en slakthandel som låg här i Landskrona. De skulle lägga ned. Min morfar kom in där och sa att ”det ska jag ha”.

Handlaren förklarade att bordet var smutsigt och det skulle slängas. Så Esters morfar fick bordet för 100 kronor, berättar hon.

Ester har något varmt i rösten när hon pratar om sin morfar och resten av släkten. Flera generationer har bott i huset. Senast var det hennes morbror. När huset blev ledigt så blev hon eld och lågor. Hit ville hon flytta.

– Jag har alltid älskat Landskrona och det här huset. Så det kändes fantastiskt.

I sociala medier kallar hon sig Laktosmagen och skriver om allt från vilda hemmafester till hur man sätter sticklingar. Namnet Laktosmagen är ett sätt att driva med sig själv och att samtidigt hitta positiv energi. Under några år gick Ester nämligen genom en svårt tid med en del ångest och nedstämdhet.

Kontot Laktosmagen i kombination med flytten till huset har vänt på skutan. Det stora huset är som en varm, igenkännande kram men kan också skapa en del huvudbry, berättar Ester.

– Det kan vara jobbigt om något går sönder. Då måste man laga det själv. Dessutom måste jag klippa gräsmattan och fixa i trädgården.

Den handdrivna gräsklipparen ger Ester motion.

Jobbigt att klippa gräset

Trädgården är en källa till ett visst mått av dåligt samvete. Samtidigt är det härligt när hon väl kommer igång.

– Det är bra motion att klippa gräset. Du vet jag har en handdriven gräsklippare, säger hon och tar fram den.

Gräsklipparen får agera attribut när Aftonbladets team filmar och tar bilder. Ester klipper gärna gräset framför fotografen – då blir det ju samtidigt gjort.

Trots de många kvadratmetrarna känner Ester sig inte ensam. Ensamheten är något skönt, förklarar hon. Dessutom så kommer ofta någon från hennes släkt och hälsar på. De sover även över.

Huset ägs fortfarande av hennes släkt. Däremot får Ester stå för de omkostnader som blir för exempelvis el, sophämtning och annat. Hon uppskattar kostnaderna till cirka 5 000 kronor i månaden.

– Det är ju lite annorlunda mot hur de som hyr en lägenhet har det. Men man ska komma ihåg att jag också måste betala sotare och exempelvis rörmokare om något går sönder.

Huset byggdes 1850. Esters morfar köpte det för 50 år sedan. Huset har gått i arv i generationer.

”Jag lider med dem”

Att behöva fixa saker själv har påverkat henne.

– Jag har blivit väldigt självständig. Mina kompisar får fortfarande maten lagad till sig hemma hos sina föräldrar. jag är tvungen att fixa det själv.

Hon förstår att det är få 20-åringar förunnat att husera över 137 kvadratmeter själv. Bostadssituationen är besvärlig för de flesta, konstaterar Ester.

– Alla mina kompisar letar för fullt. Det verkar jättesvårt – jag lider med dem, säger hon och fortsätter:

– Så jag tror att folk kan tycka att jag är bortskämd.

Bostadssituationen är besvärlig för Esters jämnåriga kompisar: ”De letar för fullt men det verkar jättesvårt.”