Krisen blottar ett delat Sverige – alla slår ut med armarna
Rätt ska vara rätt. Ska det svenska kynnet kokas ned till en mening ligger denna bra till, en portalparagraf inom folksporten paragrafrytteri.
Tidigare i vår hölls en uppmärksammad rättegång där fyra kvinnor åtalats för stöld. Det påstådda brottet: att ha tagit matrester från det skolkök där de arbetade. Polisen, som tagit en välbehövlig paus från alla ouppklarade gängmord, satte tänderna i fallet med de förslagna förbrytarna som i lönndom fört ut isbergsallad, tacorester och majs - skolans egendom! - ur lokalerna. Inte kronjuvelerna kanske, men rätt ska ju vara rätt.
Särskilt korrekt dock var inte åtalet, enligt tingsrätten som sågade det längs med tubsockorna. Maten skulle nämligen slängas och därmed hade inga ekonomiska värden gått förlorade, konstaterade rätten.
Desto större värden kan det handla om i andra sammanhang, trots att ingen åklagare med självbevarelsedrift skulle ta ordet åtal i sin mun.
Nyligen avslöjades att vd:n för börsbolaget Hexagon, Ola Rollén, under förra året fått ett avgångsvederlag på två årslöner eller hela 88 miljoner, vilket svingade upp hans totala ersättning till nära 200 miljoner för 2022.
Uppgifterna var sensationella. När Ola Rolléns avgång efter 23 år som chef meddelades förra sommaren sades nämligen inte ett pip om att han fått sparken.
Ola Rollén anses som en av landets mest framgångsrika företagsledare och är dessutom nominerad att ta över ordförandeklubban i Hexagon. Att betala 88 miljoner för att bli av med en superstjärna, för att sedan återanställa samma stjärna trotsar all logik. Och reglerna.
I Hexagons årsredovisning framgår tydligt att kravet för att en fallskärm ska vecklas ut är att styrelsen säger upp vd. Dessutom var utbetalningen större än ägarna gett klartecken till.
Styrelsen medger att avgångsvederlaget innebär ett “frångående av riktlinjerna”. Rätt ska tydligen inte alltid vara rätt, i detta fall till ekonomisk skada för aktieägarna.
Den uppenbart påhittade uppsägningen framstår helt enkelt som styrelsens sätt att säga “bra jobbat”. Det kniviga: vad ger man den som redan har allt? (Ola Rollén är miljardär). Vad sägs om 88 färska miljoner i näven, smidigt utsmusslade från småspararnas kassavalv?
Inför årets avtalsrörelse mumlades det försiktigt på sina håll om att även företagens ledningar borde visa “återhållsamhet”. Trots allt har ju fackföreningarna gått med på de största lönesänkningarna i modern tid när inflationen dragits av.
Hur det gick? Börsbolag på börsbolag har publicerat årsredovisningar som visar hur löner och bonusar slagit nya rekord, med höjningar som i många fall överstiger inflationstakten flera gånger om.
När tidvattnet går tillbaka ser man vilka som badat nakna, brukar det heta. Och den ekonomiska krisen har blottat ett Sverige där befolkningen tycks blivit indelad i grupper med väldigt lite gemensamt.
Grupp 1, som Ola Rollén tillhör, skulle själva kalla sig Samhällsbärarna. Den är väldigt liten men extremt förmögen och inflytelserik. Det är gruppen för vilka den ekonomiska krisens 2023 främst ses som en möjlighet att pruta på drömboendet i Verbier. En hel generation politiker vill gärna tillhöra grupp 1 och regeringar oavsett partifärg har sett till att smörja den med en ändlös rad skattesänkningar.
Grupp 2 är De Blåsta eller medelklassen som den också heter. För att vinna deras röster har politiker övertygat dem om att vägen till lycka är stora skulder. Det blev inte så bra.
Till skillnad från grupp 1 är en flytt till Schweiz dock inget alternativ så de betalar sin skatt och vänder andra kinden till. Än så länge.
Grupp 3 är Servicepersonalen. De ser till att både välfärden och livspusslet fungerar för Grupp 1 och 2, men får begränsat med applåder för detta och är ointressant för politikerna. Hit hör den åtalade kökspersonalen.
Är detta samhällsbygge optimalt ? Det beror på vem man frågar. Det intressanta är att situationen verkar ha tillkommit av en slump. Vi har inget ansvar för vare sig klyftor eller den höga skuldsättningen, har förre finansministern Mikael Damberg slagit fast. Han skyller på oppositionen och Riksbanken. Och eftersom det är lägre odds på att Riksbanken präglar ett mynt i papier maché än medger egna misstag återstår nuvarande regering. Den är fullt upptagen med att skylla på den förra regeringen, öka utsläppen och räkna människor i Grupp 3.
Sverige sjunker och alla slår ut med armarna. Det känns inte rätt.