”Som att tvinga en ung rookie att boxas mot Mike Tyson”
Per Bjurman fascineras över American Song Contest
NEW YORK. Starten var kanske lite rörig, men det känns rätt givet att Eurovision-varianten American Song Contest till sist blir en succé.
Även om de kittlande skillnaderna i syn på musik kanske inte skiljer lika mycket mellan Oklahoma och Wisconsin som mellan Storbritannien och Azerbajdzjan älskar USA tävlingar där delstat ställs mot delstat.
Det finns de som lever i villfarelsen att jag betraktar det faktum att man slipper hela Mello-hysterin som den främsta fördelen med ett liv i amerikansk exil och för all del – när jag ser och hör hur gode vännen Markus Larsson av ren utmattning förvandlas till kakaduan i ”Kalle Ankas jul” efter fem-sex veckor i schlagerland längtar jag inte tillbaka.
Men jag var, det extrema intresset förutan, faktiskt rätt road under de år jag följde Melodifestivalen och Eurovision och har väntat med viss spänning på den amerikanska version Christer Björkman och Peter Settman och ytterligare några karaktärer tagit till självaste NBC.
”Måste gå vidare”
Första deltävlingen sändes i måndags och mja, det vore magstarkt att påstå att USA föll pladask direkt. Till att börja med tvingades American Song Contest gå upp mot etablerade publikfavoriten American Idol på ABC, vilket är som det hade varit att tvinga en ung rookie att boxas mot Mike Tyson 1990. Dessutom kändes upplägget lite förvirrande och kändes det så för mig, som ändå vuxit upp med närbesläktat format, bör det ha varit riktigt rörigt för noviserna i den amerikanska tv-publiken. Gissningsvis tog det ett tag innan de ens förstod vad programmet går ut på. Det framstår också som ett misstag att bara expertjuryns vinnare – i detta fall Rhode Island-representanten Hueston – presenterades under sändningen. Tittarna får rösta i flera dagar och sedan presenteras ytterligare tre semifinal-bidrag först i sändningen därpå. Dramat kring live-omröstningen är väl en av höjdpunkterna i Mello, no?
Snoop Dogg och Kelly Clarkson briljerade dock som programledare, flera bidrag höll hög klass – Puerto Ricos Christian Pagan måste gå vidare! – och när showen väl satt sig tror jag att det geografiskt betingade tävlingsmomentet borgar för succé.
De kittlande olikheterna i uttryck är i och för sig mindre än i Eurovision, där ju nationer med vitt skilda musikaliska ideal ställs mot varandra, men utanför de största städerna identifierar sig amerikaner starkt med sina delstater. Så när det drar ihop sig mellan, exempelvis, Alabama och Ohio lär temperaturen stiga – särskilt som just de två staterna representeras av Jewel respektive Macy Gray.
Kort sagt: Framåt finalen i maj är American Song Contest en hit.
ORSAKER TILL EXTAS
- Gudfadern (Film)
Tidernas piggaste 50-åring, en sensation på stor duk än idag. - The Black Keys – Wild child (Singel)
De har det fortfarande. - The Andy Warhol diaries (Netflix-serie)
Fascinerande närgånget med en av 1900-talets största konstnärer.