Jonatan Unge är het nu – men finns risk för antiklimax
Uppdaterad 2024-02-09 | Publicerad 2024-02-08
Vårens turné är i princip helt utsåld. Så han fortsätter uppträda hela hösten.
Men risk finns för ett antiklimax. För just nu känns inte Jonatan Unges första soloshow alls färdig.
Annars är han het nu, Jonatan Unge.
Knappt en biljett finns att uppbringa till vårens turné.
Tidigare har han gjort många stå upp-turnéer ihop med Branne Pavlovic och Ahmed Berhan. Annars är han förstås mer känd från tv- och radioprogram, poddar, för att han vunnit både SVT:s ”På spåret” och Kanal5:s ”Alla mot alla med Filip och Fredrik” (ihop med Cecilia Düringer och Hanna Hellquist). Nyligen räddade han som gäst ett tråkigt avsnitt av SVT:s ”Carina Bergfeldt”.
Han skriver oftast underhållande och träffsäkra krönikor i min egen tidning. Och då bör det kanske påpekas:
Jag känner inte Jonatan Unge. Har bara träffat honom en gång. Då hade vi i och för sig trevligt, en intervju ihop med honom och hans mamma Cecilia Hagen inför att de skulle tävla ihop i ”På spåret” för några år sedan.
I intervjuer senaste tiden har nästan koketterat med att han ännu inte skrivit något manus till sin turné.
Rätt ofta känns det tyvärr så.
Lite för ofta handlar showen om sig själv. Att han normalt bara fyller 20 minuter och nu ska fylla 90 minuter med innehåll.
Gång på gång gör han vad han kallar ”publiksnack”. Pratar med några i publiken. Oftast totalt poänglöst.
– Nu har det gått 40 minuter, säger han när vad vi tror är halvvägs in i showen och man nästan lider med honom. Ibland är det som att han inte vet var han ska ta vägen. Han virar in sig i mikrofonsladden, lutar sig mot mikrofonstativet, går ut i kanten på scenen och pillar med ridån.
Visst måste han ha förberett sig. Han skämtar om skillnaden mellan att ha ett och två barn. Om första kärleken. Väldigt mycket om sin nuvarande tjej. Om att skjuta djur. Om sin mamma (mycket) och sin syster (lite grann). Om sina båda barn. Om sitt knarkande. Om Huddinge. Då skrattar ingen.
– Det här gick hem i Stockholm, säger han (han har haft flera genrep där).
Men annars är det som att publiken äter ur hans hand. Skrattar åt allting, även det som inte är roligt.
Kanske är det jag som är en tråkmåns. Som blev bortskämt när jag skrattade mig genom en genomarbetad Henrik Schyffert-show nyligen.
Kanske kommer nästa Unge-show att handla om helt andra saker, vad vet jag.
Det finns en del som verkligen är roligt. Främst rätt grova skämt om vilken kass småbarnsfarsa han är. Unges styrka är att han när som helst kan kasta ur sig något fullkomligt genialt träffsäkert och roligt. Och att han inte är ett dugg rädd för att vara politiskt inkorrekt.
Men i sin nuvarande form är soloshowen väldigt rörig och framför allt för halvfärdig. Efter 1.07, mer än 20 minuter kortare än utlovat, är det slut. Betyget 
är snällt. För några roliga stunder. För att det absolut finns potential.