Stålbadens tid är nu
Karolina Fjellborg om turbulensen hos TV4 och Viaplay
Uppdaterad 2023-10-03 | Publicerad 2023-09-11
TV-KRÖNIKA ”Let’s dance” och ”Talang” levde på lånad tid. Att de stoppas är inga större konstigheter.
Men att C More har skrotats, att TV4 måste skära ner kraftigt och att Viaplay krisar öppet, tyder på en konkurrenssituation där alla håller på att bli förlorare.
Det går fort nu hos TV4, som likviderar program på löpande band.
Man hann knappt läsa klart nyheten om att ”Let’s dance” pausas, förrän den om att detsamma gäller ”Talang” följde.
Och medan ordet ”pausas” såklart kan betyda just ”pausas”, vore det inte konstigt om det i själva verket rör sig om gravläggningar.
För sedan de två stora underhållningsprogrammen började sändas, 2006 respektive 2007, har enorma förändringar skett i tv-landskapet, och just nu står TV4 inför en sur verklighet.
Ett stort sparpaket som ska sträcka sig över tre år kommer att beröra alla kostnadsposter. 100 tjänster ska ha försvunnit vid årets slut, och krut ska läggas på digitaliseringen av TV4 och den nya versionen av TV4 Play, som har svalt gamla C More och nu beskrivs som den plattform där TV4:s framtid ska byggas.
Att där inte finns en självklar plats för bedagade program som framför allt lever en kväll i veckan i gammel-tv är egentligen ingen skräll.
Dessutom var det väl dags. ”Let’s dance” började dö redan när David Hellenius gick vidare till piggare och mer rubrikgenererande ”Masked singer”, om inte förr. Och snyftets och de överdrivna reaktionernas högborg ”Talang” tittar vad jag vet inte en enda vuxen människa på frivilligt längre.
Jag kan inte vara den enda förälder som tackar och bockar för att pekoralet försvinner.
Men sedan lades även ”Wild kids”, ”Biggest loser”, ”Parlamentet” och ”Karl Fredrik på Österlen” på brasan. Och kanske blir det snart ännu fler.
Hänger även ”Idol” och ”Så mycket bättre” löst framöver?
Hur det ska gå med ”Bäst i test”? SVT:s tittarsuccé som TV4 i våras – innan de hade dragit åt svångremmen – lär ha lagt en ansenlig summa på att norpa rättigheterna till.
Och hur lätt kommer det bli att få fart på nya TV4 Play på en streamingmarknad som redan är proppmätt?
Parallellt hänger frågan om Viaplays framtid i luften.
Streamingtjänsten befinner sig ju sedan ett par månader tillbaka i något sorts fritt fall, och har på kort tid gått från att mer eller mindre dagligen skicka ut pressmeddelanden om nya, djärva satsningar och nya marknader att erövra, till att knappt säga flaska.
Det är så tyst att man undrar om det över huvud taget är någon där.
Att stålbadens tid är här efter en lång och förmodligen lite fartblind period med stora spenderbyxor är uppenbart. Precis som att vi tittare kommer att få betala för dem på ett eller annat sätt, i form av dyrare abonnemang, sämre och mer fragmenterade utbud, lägre kvalitet och mer reklam.
Den utvecklingen har redan börjat – och vore jag intresserad av sport skulle jag vara extra orolig, då just svindyra sporträttigheter verkar vara en riktigt svår nöt att knäcka.
Samtidigt är frågan hur länge det håller att mjölka konsumenterna. Gemene man håller på att bli fattigare, och ju mer pålästa vi är och ju mer vi lär oss om hur den digitala marknaden fungerar, desto mer benägna blir vi att hoppa mellan olika tjänster som det passar oss.
Dessutom kommer nya generationer underifrån, som i stor utsträckning är vana vid, och verkar hålla till godo med, gratis innehåll på Youtube, Instagram och Tiktok.
Just nu skulle jag kanske inte gå så långt som att gissa på att tv-branschen kommer att landa i en gemensam Spotify-lösning för streaming. Men färre, värre tjänster, konsolideringar och licensiering av innehåll (som exempelvis att Netflix nu plötsligt visar HBO-serier) är en möjlig väg framåt, som det redan har slagits in på internationellt.
Kanske är det med tiden dit vi ska även här på hemmaplan.
En stark lokal aktör som kan hålla sig flytande bland de amerikanska jättarna och leverera ett brett innehåll med hög kvalitet, i stället för flera svaga.
Konkurrens är bra – men inte om precis alla blir förlorare.