”Jag är så in i helvete fåfäng”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-17
Cirkus Gynning snurrar vidare. Klick! har träffat höstens hetaste programledare för att prata karriär, fåfänga, åldersnoja och män. – Det är så jävla typiskt mig att involvera mig i en kärleksrelation och strula till allting, säger Carolina.
Någon däruppe tycks ha ett extra gott öga till den fräkniga skånetösen som växte upp i den välmående badorten Falsterbo. Via en lättklädd modellkarriär och en vinst i skandaldokusåpan ”Big brother” har Carolina Gynning, 30, de senaste åren blivit en av Sveriges största tv-profiler.
– Det har gått upp för mig att jag har varit känd i ganska många år nu, det går så jävla snabbt allting, säger Carolina när vi ses över en frukost på ett hotell i centrala Stockholm.
Vill inte strula till det
I slutet av sommaren tog det årslånga förhållandet med chefredaktören Fredrik Zanderholm, 36, slut. Sedan dess har den mediala uppmärksamheten kring Carolinas relation med artisten och stjärnproducenten Andreas Kleerup, 29, varit stor.
Pojkvänner är dock inte ett populärt samtalsämne.
– Jag vill inte gå in på något av det där. Det blir bara fel och jag orkar inte det, säger hon.
Hur känns det att det finns ett så stort intresse kring ditt kärleksliv?
– Det är smickrande och jättekul att folk bryr sig. Men det är jobbigt också, det finns ju fler personer inblandade i kärlekshistorier och andra människor runt omkring mig kan ta illa upp, säger Carolina och fingrar på sin kaffekopp.
– Jag mår jättebra, men det viktigaste just nu är min karriär. Det har varit så jävla typiskt mig att involvera mig i en kärleksrelation och strula till allting förr om åren. Nu vill jag satsa på mitt jobb, ha min egen snygga lägenhet och män får komma sedan. Jag hoppas att jag kan hålla det så.
Karriären, ja.
I höst leder mångsysslerskan TV4:s direktsända lördagssupersatsning ”Stjärnor på is” tillsammans med kollegan och vännen Carina Berg, 30.
Kreativt kaos
Vid sidan av tv-jobben återvänder Carolina ständigt till konsten och hon säger att hon befinner sig i en väldigt kreativ fas.
– Sista tiden har mitt liv varit kaotiskt med nytt jobb, hundra intervjuer om dagen och trassel i kärlekslivet. Då är konsten ett bra sätt att få utlopp för allt. Man kan tro att konsten kommer när man är lugn och harmonisk, men det är helt tvärtom. Ju mer kaos, desto bättre tavlor blir det, säger hon.
Carolina tar en tugga av sin omelett och säger att det senaste årets lugna samboliv har varit nyttigt.
– Jag varit mycket hemma och det har varit väldigt bra, jag har fått något slags avbrott. Men mitt liv är ju kaos. Även om jag kan gråta tårar varje dag så älskar jag det och jag är lite glad att kaoset är tillbaka.
På sin blogg delar Carolina med sig av både lycka och ångestattacker. Men läsarnas böner om ”dagens outfit”-bilder och tips på skönhetsprodukter ignoreras.
– Jag är fullkomligt ointresserad av att blogga om sådant. Det känns så jävla patetiskt. Jag skriver nästan bara om känslor. Innan har jag tyckt att det är fult att må dåligt, men nu tänker jag att så är livet. Jag har otroliga humörsvängningar, men det är jag och jag kan aldrig bli annorlunda, konstaterar hon.
Den 6 oktober fyllde Carolina 30 år. Något som orsakat stor vånda.
– Jag har mått så jävla dåligt av det. Jag har aldrig bantat mer eller varit mer besatt av mitt utseende än i år. Jag har varit fanatisk! Det har känts som att ”nu blir jag trettio, nu ska rynkorna börja komma och rumpan ska börja hänga”. Jag vill vara ung för evigt!
Funderar på terapi
Du är väldigt fåfäng?
– Jag är så in i helvete fåfäng. Och det känns som ett problem. När jag och min mamma var på Ibiza i våras sa hon ”måste du kolla dig i spegeln hela tiden? Slappna av”. Så fort jag går förbi ett skyltfönster måste jag kolla hur jag ser ut!
Carolina brister ut i ännu ett av sina karaktäristiska garv, men blir allvarlig igen.
– Det är som en jävla skada. Jag har tänkt på att gå i terapi för att bli av med utseendefixeringen, för det är faktiskt jobbigt.
Ljuger inte om mat
Tycker du inte att du duger som du är?
– Jo, det gör jag absolut. Jag tycker inte att jag är ful utan smink. Jag vet inte vad det är, det är väl det psykologen får reda ut. Det kanske lägger sig med åren. Jag känner väl pressen eftersom min image på något sätt är att vara sminkad och snygg.
Hur ser du på din roll som förebild?
– Det enda jag kan göra är att försöka leva så bra jag kan och vara så galen jag kan inom vissa ramar, för jag vill inte förställa mig själv. Jag får förfrågningar om att åka ut på tjejkvällar och jag har en massa tankar på vad jag skulle kunna göra för att ge något tillbaka till alla tjejer som skriver långa brev.
Känner du att du kan blogga om vad som helst med tanke på att många unga tjejer ser upp till dig?
– Ja, det värsta jag vet är folk som hycklar, modebloggarna som tar kort på tårtor som de ”äter”. Jag blir så provocerad av det. Jag tycker att det är coolare av mig att gå ut och säga att ”jag äter väldigt lite och jag är smal”, än att jag fotograferar pizzor varje dag och säger att ”det här trycker jag i mig hela tiden och ändå är jag så här smal”. Det är en balansfråga, absolut, men varför ska man ljuga?
Vill dö på ibiza
Du har själv haft problem med ätstörningar, vad har du för förhållande till mat i dag?
– Det kommer jag väl alltid att ha. Men jag spyr inte längre, jag försöker bara vara jävligt disciplinerad och är jag inte hungrig så äter jag inte. Om jag någon gång är sugen på en pizza så tar jag en pizza, men jag skulle aldrig göra det varje dag.
Carolina säger att hon är väldigt målmedveten och att hon planerar långsiktigt.
– Jag vill bara fokusera som fan på karriären under kanske tio år. Sen tror jag att jag vill dra mig tillbaka, jobba med roliga konstprojekt på Ibiza. Kanske dyka upp ibland, men ändå ha ett privat liv.
Minst en gång om året åker hon till den spanska ön. Hon menar att Ibiza känns som att ”komma hem”.
– Jag har en dragningskraft till den ön som är enorm, det handlar inte om droger eller party, utan om något mer själsligt. Jag blir lugn där. Det är där jag vill dö.
Vår tid är slut och Carolina skyndar iväg på höga stövelklackar för att lämna tillbaka en klänning hon lånat till filmpremiären kvällen före.
Till synes omedveten om kostymkillen som storögt stirrar efter henne i hotellfoajén.