Pussy Riots Lusine Djanyan om den ryska terrorn inifrån
Piskade och slagna.
Terroriserade och inspärrade.
Konstnären och Pussy Riot-medlemmen Lusine Djanyan skildrar i sitt strålande ”Sommar” vardagen för en politisk aktivist i Ryssland.
Hela världen blev vittnen. Aktivistgruppen Pussy Riot ville väcka uppmärksamhet för politiska fångar och för hbtq-rättigheter i Ryssland med en protestaktion under vinter-OS i Sotji 2014 – svaret blev brutalt våld.
”Välkommen till Ryssland, landet där kvinnor blir misshandlade helt öppet av stora starka män medan polisen står och tittar på”, säger Pussy Riot-medlemmen Lusine Djanyan, som sedan 2017 befinner sig i Sverige.
Sedan dess har världen gång på gång bevittnat Putins brutalitet. Det var den som tvingade henne att bli aktivist, berättar hon. Att höja rösten i Ryssland har ett pris, och Djanyan hade mycket att förlora, som etablerad konstnär och konstlärare. Men hon kunde inte blunda för hur Putin utplånar allt politiskt motstånd, förföljer proteströrelser, fängslar aktivister, mördar regimkritiker och tystar journalister.
Hon tar oss tillbaka till den dramatiska dagen i Sotji. Paramilitära kosackgrupper har fått tillstånd att patrullera gatorna. Aktivisterna blir sprejade med peppersprej, slagna med knytnävar och piska.
Jag får gåshud av obehag när hon skildrar hur det är att vara förföljd av en förtryckarregim. Att märka att telefonsamtal avlyssnas. Skräckupplevelsen att komma hem och hitta smutsiga skoavtryck i lägenheten, eller upptäcka att föremål i bostaden plötsligt bytt plats. Det hotfulla budskapet: Vi har varit här.
Hennes man slits in i en bil av poliser, döms till fängelse för en harmlös protestaktion, hon blir misshandlad på gatan. Det blir för farligt att vara kvar.
Hon beskriver också den omständliga asylprocessen i Sverige. Första beskedet blev ett nej och motiveringen får det att låta som om den skrivits pårökt: ”Att Ryssland är ett land som strävar mot demokrati och att myndigheterna inte förföljer medlemmar i Pussy Riot”. Ha!
Lusine Djanyans strålande och högaktuella ”Sommar” påminner om vikten av mod inför förtryck. Men också att modet har ett pris.
