Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Kaspersens tal till mamma Barbro rörde alla till tårar

Kysste hennes skor på scenen: ”Ville att de här klackarna skulle in på Pridescenen en gång till”

Publicerad 2018-08-03

Barbro ”Lill-Babs” Svensson älskade Pridepubliken. En kärlek som var ömsesidig.

Under torsdagen fick Kristin Kaspersen chansen att hylla sin mamma på Pridescenen, något som rörde både henne och publiken till tårar.

– Du är inte med oss fysiskt längre men du är alltid närvarande.

Barbro Svensson. I 65 år var hon ”Lill-Babs” med hela svenska folket. För folk i största allmänhet och för Pridepubliken i synnerhet.

På morgonen tisdagen den 3 april i år så somnade hon in efter en tids sjukdom. Älskad och djupt saknad.

Under torsdagens stora schlagerfest i Europride Park på Östermalms IP i Stockholm hyllade dottern Kristin Kaspersen sin mamma på Pridescenen.

Innan hon gjorde entré på scenen spelades ”Lill-Babs” senaste uppträdande från Stockholm Pride upp på storbildsskärmar. Samma scen som Kristin Kaspersen nu gick in på för att hylla mamman inför en märkbart tagen och jublande publik.

– Jag fattar att mamma älskar er galet mycket, sa hon innan hon började sjunga låten ”Nu väntar någonting nytt” som hon tillägnade mamma Barbro.

Kaspersen fortsatte att berätta personligt och känslosamt om sin älskade mamma och med sig in på scenen hade hon de skor som ”Lill-Babs” bar när hon senast uppträdde på Pridescenen för bara två år sedan.

– Här står jag i din tröja och dina skor är alldeles för små så jag får inte på mig dem. Men du är med här i alla fall för att jag ville att de här klackarna skulle in på Pridescenen en gång till, sa Kristin och lyfte upp skorna i luften och kysste dem.

”Du gav inte upp”

Hon fortsätter att berätta om den gången för två år sedan, och om ”Lill-Babs” nervositet bakom scenen och hennes osäkerhet som blev som bortblåst så fort hon kom in på scenen och mötte publikens jubel.

– Jag stod där borta i hörnan och såg dig här på scenen. Och jag älskade att se dig. Du var alltid så full av energi och så kärleksfull. Och jag var så stolt och jag är så innerligt stolt över dig, säger hon och fortsätter:

– Du är inte med oss fysiskt längre men du är alltid närvarande.

Kaspersen gör en paus och sväljer gråten innan hon fortsätter att prata om ”Lill-Babs” livsglädje och vilja att fortsätta leva.

– Det här är roligt mamma, att du tio dagar innan du somnade in envist gjorde knäböj och armhävningar mot handfatet. För du gav inte upp. Du gav inte upp. Du blev inte gammal. Du fick chans att fylla dina 80 år, men du blev inte gammal.

”Hon älskade människan”

Kristin blir märkbart tagen på scenen och torkar tårarna men fortsätter.

– Du sjöng: ”Jag ska leva tills jag dör”, och det gjorde du verkligen. Jag skulle vilja rikta några ord till din fantastiska publik. För mamma älskar verkligen er. När mamma var ute och jobbade så kom hon hem full av energi. Och det var tack vare all kärlek hon fått utav er. Här på Pride, den här publiken hade hon extra nära sitt hjärta. Hon var extremt stolt över sin roll som Gugge i ”Bonusfamiljen”. Därför att hon tyckte att alla människor har rätt till kärlek. Hon älskade människan och att alla människor ska få älska den de vill.

– Det är rätt komiskt, att hon fick fram sitt budskap innan hon somnade in. För kvällen innan mamma somnade så sändes sista avsnittet av ”Bonusfamiljen” där Gugge och Bigge gifter sig.

Kaspersen gav också en uppmaning till publiken.

– Jag har en önskan till er, och det är att om ni alla har berörts av mamma på något sätt eller om ni har blivit sedda av henne, kom ihåg att ni kan göra det för någon annan också. Vänd er om och gör på samma sätt. Världen behöver den kärleken. Hon var den finaste av mammor och hon var en fantastisk mormor.

”Sjukt mycket kärlek”

När Nöjesbladet pratar med Kristin Kaspersen efter talet är hon märkbart rörd.

– Den här publiken som är så enormt kärleksfull. Jag fattar att hon inte ville sluta jobba.

Hur kändes det att hålla talet?

– Det jobbigaste var nästan när jag kom hit först, för jag har inte varit på mammas arena sen hon somnade in. Sen när jag gick in på scenen, och publiken bara... jag vet inte vad jag ska säga. Det är så sjukt mycket kärlek.

– Jag är så galet stolt över vad hon har gjort. Hon har sett människor, om så bara för tio sekunder så förstår folk att hon ser, och världen behöver det.