Låt proffsen visa var rockskåpet ska stå

Markus Larsson

Reporter

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2015-09-18

The War On Drugs?

Fleet Foxes?

Och framför allt – Mumford & Sons?

Vad i hela fridens namn ska vi med dem till när det finns Father John Misty?

Förlåt mig.

Men jag försöker fortfarande komma underfund med ett av sommarens största mysterier – vad är egentligen grejen med The War On Drugs? Vad består attraktionskraften i?

Det ryktas om att nya säsongen av ”Sherlock” kommer att ägna en hel julspecial åt att försöka lösa gåtan. Sherlock ”Benedict Cumberbatch” Holmes måste tydligen färdas ända bort till händelsehorisonten av sin slutledningsförmåga för att lyckas knäcka nöten.

Jag stod, som så många andra, och tittade på gruppens konsert på festivalen Way Out West i Göteborg. Bandet, som i princip är ett soloprojekt för mannen och låtskrivaren och artisten Adam Granduciel, spelade antagligen sin allra vackraste ölreklamsrock.

Adam gömmer gärna ansiktet bakom en Ross Poldark-liknande frisyr och är väldigt förtjust i sin egen gitarr. Väldigt, väldigt, väldigt förtjust. Åh, den kärleken.

Det låter ”wah-wah” och ”waaaa” och ”wiii” och ”hiddelyfiddely”. Gärna i flera timmar. Över en monoton, ­svävande rytm.

Hur kunde The War On Drugs bli den unga och trendkänsliga hipstergenerationens The Band? Som Thåström redan frågade på 80-talet – är det verkligen ett nytt Dire Straits vi vill ha?

Det saknas inte alternativ. Jag drömmer om att My Morning Jacket en dag ska få uppträda på Way Out West och visa var Det Stora Amerikanska Rockskåpet ska stå.

Eller varför inte Father John Misty, den gänglige och ­före detta trummisen i överskattade Fleet Foxes?

Father John Misty uppträdde också på Way Out West och var allt det som Kriget Mot Knark inte lyckas vara på scen – en smått osannolik, underlig, hysteriskt rolig och fascinerande uppenbarelse.

Den klangfulla och dynamiska popmusiken fick det att kännas som det regnade små droppar av himlen rakt in i öronen. Och det går inte att få nog av artister som sjunger sina ballader på rygg i solljuset eller häcklar Mumford & Sons med en hashtagg.

I veckan lade Sveriges Radio ut hela spelningen med Father John Misty på sin hemsida.

Kulturgärningen inspirerar förhoppningsvis till namn­insamlingar och demonstrationer så att de rätta namnen får representera americana på Sveriges festivaler framöver.