Lasse Lindroths dotter Olivia om saknaden: ”Alltid känts närvarande”
Komikern skulle ha fyllt 50 år
Uppdaterad 2022-11-10 | Publicerad 2022-11-09
Den 9 november skulle komikern Lasse Lindroth ha fyllt 50 år. Sommaren 1999, när han var på väg hem till sin gravida fru efter en föreställning, omkom han i en trafikolycka. Ett halvår senare föddes dottern Olivia.
Aftonbladet träffade Olivia Steinwall Lindroth för att prata om vilken roll hennes döda pappa har spelat, och fortfarande spelar, i hennes liv.
– Pappa har varit en källa för inspiration, tröst och stöd, säger hon.
Under några år i mitten av 90-talet var Lasse Lindroth en av Sveriges mest populära komiker och delade ofta scen med dåtidens stora namn som Lennie Norman, Adde Malmberg, Anna-Lena Brundin och Babben Larsson. Hans scenpersona Ali Hussein var uppkäftig och drev hejdlöst med svenskarnas fördomsfulla bild av invandrare. Ändå var inte Lasse själv invandrare, utan adopterad från Iran av svenska föräldrar, och hade fått en trygg uppväxt i välmående Täby utanför Stockholm.
Sommaren 1999 stod Lasse Lindroth, då 26 år, på toppen av sin karriär. Han hade medverkat i populära tv-program som Beck och Sjukan, gett ut flera böcker och hade precis slagit igenom stort som ståupp-komiker även i Norge. Även privatlivet gick som på räls – i juni 1999 gifte han sig med sin Emma, och de väntade sitt första barn. Tre veckor efter vigseln slog tragedin till på ett brutalt sätt. På väg hem till Varberg efter ännu en succéföreställning i Oslo kom hans bil över på fel sida av vägen och krockade med en mötande buss.
Lasse Lindroths död chockade Sverige, och den svenska komikerscenen blev en stor talang fattigare. Men självklart var det hans närmaste som drabbades hårdast, inte minst hustrun Emma, och dottern Olivia som föddes ett halvår senare. I dag pluggar Olivia fred- och utvecklingsstudier vid Uppsala universitet, och är även engagerad inom Centerns ungdomsförbund. Vi träffade Olivia Steinwall Lindroth för att ta reda på vilken relation hon har till sin legendariska pappa, en pappa hon själv aldrig fick träffa.
– Att ha en pappa som är död är något jag har växt upp med och sett som en självklarhet. Mamma har alltid varit väldigt öppen med att prata om pappa, och brukat säga ”man är inte död på riktigt förrän alla har glömt bort en”. Jag har hela min uppväxt haft bilder på pappa i mitt rum, så han har alltid känts närvarande, berättar Olivia för Aftonbladet.
Vilken roll har din pappa spelat i ditt liv?
– Han har spelat stor roll i perioder då det känts extra viktigt för mig, som när man ibland har känt sig annorlunda. Då har pappa varit en källa för inspiration, tröst och stöd. Det stödet har jag också känt när jag jobbat inom politiken, exempelvis när Centerns kritiserats för att inte vilja samarbeta med Sverigedemokraterna. Jag vet ju förstås inte vad pappa hade tyckt, men när jag tänker på hans gärning känns det som om han skulle ha stått på samma sida där. Pappa varnade ju för att de farliga rasisterna är inte de som skriker på gatan, utan de som går i finkostym.
Har du försökt lära känna honom postumt?
– Ja, det har jag absolut försökt, bland annat genom att se det han gjorde och prata med mamma och andra som kände honom väl. På inrådan av mamma har jag inte läst alla hans böcker än, hon tyckte jag skulle vänta tills jag blev lite äldre och var i samma ålder som hans målgrupp var då. Så det är snart dags.
Hur var din pappa, som ju alla svenskar över 40 fortfarande minns, enligt dig?
– Mångsidig, orädd, impulsiv och kreativ. Lite av en virvelvind kanske, och ganska stökig som jag själv, ha ha. Han var också väldigt generös, och snäll, även om det låter lite platt. Jag har fått höra väldigt många anekdoter om hur han var!
Har du fått höra att du är lik honom?
– Många gånger. Dels vad gäller utseendet; om man ser bilder på oss båda som barn så är vi väldigt lika. Men även till sättet. Liksom han vill jag gärna göra saker på mitt sätt, och gå min egen väg. Mamma kan påpeka likheter ibland, om jag gör något speciellt ansiktsuttryck, eller när jag stökar till det, som att glömma att stänga skåpsluckor. En gång när en kompis kom hem till mig trodde han att det varit inbrott eftersom alla skåpsluckor stod öppna, ha ha. Jag har inte heller så mycket tålamod, jag blir lätt rastlös. Det kan vara en trygghet att veta var man man har fått vissa egenheter ifrån.
Har du någonsin tänkt att du vill gå i din pappas fotspår?
– Att stå på scen är inte riktigt min grej, jag har lite för dåligt pokerfejs, ha ha. Men vad gäller skrivandet har jag tagit efter pappa, och även min mamma som gav ut en roman härom året.
Din pappa drev ju med svenskarnas bild av invandrare – tycker du att hans humor fortfarande känns aktuell i dag?
– Ja, jag tycker att hans humor är skitrolig och fortfarande aktuell på en massa sätt. Många med utländsk bakgrund, bland annat från just Iran, hör av sig till mig och säger att de såg honom som "en av dem", och att de kände att det betydde mycket att de fick representation. Men samtidigt så tror jag inte att det i dag hade varit okej för alla att en person som pappa tar på sig den rollen han gjorde då, att tala för alla invandrare trots att man har en svensk uppväxt med svenska föräldrar. Det tror jag många hade varit skeptiska mot. Men när pappa levde var ju hans humor väldigt uppskattad, och många verkar uppskatta den fortfarande.
Hur ser du på dig själv när det gäller din etniska bakgrund?
– Jag ser ju ut som en iranier, men är född i Sverige och uppfostrad av två helsvenska föräldrar, så det känns som om jag hamnar lite mellan två stolar ibland. Jag känner mig svensk på alla sätt, men har ändå upplevt rasism och utanförskap i vissa situationer bara på grund av mitt utseende.
Är du nyfiken på din bakgrund och att lära dig mer om Iran?
– Svår fråga. Nu när jag ser vad som händer i Iran så kan jag känna lite extra för det som händer där eftersom jag har en koppling dit och ser ut som dem. Jag har ju släkt där, men som jag inte känner. Känslan att ”det kunde lika gärna varit jag” blir lite starkare. Efter att jag 2020 gjorde ett DNA-test matchade jag med en kille i England som troligen är kusin till pappa. Vi har pratat med varandra på telefon, det var jätteintressant, men han visste ingenting om pappa. Även om jag är nyfiken känner jag inget jättestort behov av att luska fram min pappas föräldrar och syskon. Och jag hade ju inte haft så roliga besked att ge…
Berätta lite om din ”nya familj” som du fick efter att din pappa dog.
– Mamma träffade Niklas som hon gifte sig med 2004, så han har varit min pappa så länge jag kan minnas. Lasse brukar jag kalla ”pappa Lasse”. Mina småbröder Lukas och Fabian föddes 2006 och 2010. Och så har jag precis fått en liten syster, min pappas dotter i ett nytt förhållande.
Kommer du och din mamma att fira eller minnas Lasse på något särskilt sätt den 9 november då han skulle ha fyllt 50 år?
– Vi har inte planerat in något speciellt för pappas födelsedag, men uppmärksammar den alltid på något sätt, liksom hans dödsdag. Vi pratar med varandra om det och tänder ljus på hans grav. Jag börjar ju närma mig den åldern där pappa stannade, så att säga, och det känns lite konstigt att växa ikapp ens förälder. Jag tror att många som kände pappa har svårt att föreställa sig honom som 50, men hade han levt hade det säkert blivit en jäkla fest!
FAKTA: Det här är Lasse Lindroth
Yrke: Ståuppkomiker, författare och skådespelare.
Artistnamn: Ali Hussein.
Född: 9 november 1972 i Teheran.
Död: 11 juli 1999, i en bilkrasch mellan Tanumshede och Munkedal.
Familj: Gifte sig med Emma Lindroth Steinwall i juni 1999. Dottern Olivia Lindroth Steinwall, född 3 januari 2000.
Medverkade i (bland annat): Komikerklubben SUCKS:s föreställningar på Norra Brunn, egna showerna ”Nyfiken svart!” och”Trött på att vara blond”, tv-serien Sjukan, flera tv-filmer om Beck.
Böcker: Där inga änglar bor (1995), Tequila till frukost (1996), Allt som jag stulit (1997), Mannen som kunde tala om hästar (postumt 1999).