Samma anonyma hat men då förpackat i ett kuvert
Sylvia Balac om nya dokumentären ”Taikon”
Dokumentären ”Taikon” visar att historien upprepar sig.
Och det är både skrämmande och trösterikt.
De dåliga nyheterna först.
Romers läger attackerades i mitten av förra seklet och de attackeras nu, 2015.
Hatmejl är heller inget nytt påfund. Men för 50 år sedan köpte trollen frimärken och slickade omsorgsfullt igen kuverten som omslöt deras avsky. Katarina Taikon fick stora lass med brev sjudande av hat, berättar systern Rosa i filmen. Och redan då gömde sig hatarna bakom fega alias som ”Ärlig svensk”.
Katarina och Rosa blev tillsagda att lägga sig till med en brytning när de spelade zigenarflickor på film. För deras välartikulerade svenska var ”inte trovärdig”.
Liksom det i dag finns de som inte tycker att det är ”trovärdigt” att tiggande romer har mobiltelefoner. De exotiska ”andra” ska upprätthålla de privilegierades fördomar.
Och så de goda nyheterna.
Filmen visar att politisk aktivism faktiskt lönar sig och gör skillnad. Tv-klippen när Katarina Taikon oförtrutet ställer politikerna mot väggen med glasklara argument är ett imponerande stycke nutidshistoria.
Katarina Taikons kamp för romernas mänskliga rättigheter gav utdelning i form av skolgång, bostäder och jobb, men hon upplevde också stora motgångar.
Trött på tröga politiker beslöt sig Katarina Taikon att försöka påverka de som ännu inte formats av strukturell rasism och bekvämlighet – barnen. De i stort sett självbiografiska böckerna om Katitzi genererade också brev i stora lass. Men de var fyllda av kärlek i stället för hat. Ett bevis för konstens kraft.
Gellert Tamas och Lawen Mohtadis ”Taikon” går upp på bio i dag. Läs Jens Petersons recension av filmen.