”Sketcherna är en härdsmälta”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-19
Kändisarna ger Gardell stöd – i kritiken mot underhållningen
”Good cop, bad cop” och Peter Stormare i cowboyhatt är årets pausunderhållning i Melodifestivalen.
Nu berättar svenska nöjesprofiler varför skratten uteblir.
– Man har litat på att Peter Stormares image är starkare än vad den är, säger radioprofilen Claes af Geijerstam.
2008 slog komikern Björn Gustafsson igenom som pausunderhållare. Humorkollektivet Grotesco fick sitt genombrott i 2009 års tv-jippo, skådespelaren Dolph Lundgren gjorde storartad comeback 2010.
Ny attack av Gardell
Men trots att tittarsiffrorna i år har varit högre än i fjol visar Nöjesbladets rundringning till svenska musik- och nöjesprofiler att många är missnöjda med årets pausunderhållning.
Författaren Jonas Gardell har tidigare sågat sketcherna. Nu förtydligar han sitt utspel:
– Peter Stormare-sketcherna är svensk tv-underhållnings motsvarighet till Tjernobyls härdsmälta. Kritiken har varit saklig, relevant och borde tas på allvar av Thomas Hall (projektledare reds anm.), säger Gardell.
Han får medhåll av komikern Claes Malmberg som jämför sketcherna med en skolpjäs.
– Just nu är det som en skolproduktion, säger han.
Radioprofilen Claes af Geijerstam övertygas inte heller av komiken:
– Man har litat på att Peter Stormares image är starkare än vad den är. Nu blir det bara en kul gubbe i cowboyhatt, säger Claes af Geijerstam.
Joachim Brobeck, innehållsansvarig producent för Melodifestivalen, ser det däremot som ett kvitto på att man lyckats eftersom det finns statistik som visar att tittarna inte byter kanal när mellanakterna drar i gång.
Tittarna kvar till slutet
– Folk har olika tycke och smak när det handlar om musik och humor. Det finns stora namn, men sedan kan man tycka mer eller mindre om dessa stjärnor, säger han.
Projektledaren Thomas Hall medger att kritiken mot Peter Stormare kom oväntat.
– Vi hade hoppats på ett mer positivt mottagande för Stormares sketcher. Men det är så med humor, ibland vet man inte när man ligger rätt, men man måste ändå försöka. Polletten kanske trillar ner på lördag.
Och så här tycker andra svenska artister:
Christer Lindarw, artist, 57:
– Sketcherna är inte helt hundra. Det skulle vara bättre om de var som i ”Let’s dance” så man fick följa med artisterna på repetitioner. Man vill ju ha kontakt med artisterna, speciellt de nya.
Viktoria Tolstoy, artist, 36:
– Mellanakterna är katastrofala. Det är ett överspel i utfrågningssekvenserna som jag inte gillar. Kvaliteten är ojämn, precis som det varit de senaste åren. Produktionen är flådig och snygg, men jag saknar liveorkestern.
Lasse Kronér, artist, 48:
– Jag förstod Stormare-idén på direkten. Men det kanske inte går fram. Jag kan tycka om idén som går ut på att göra om artister som är väldigt mycket i ett fack, som Christer Sjögren. Att han plötsligt går upp och gör en Bowie-låt.
Ola Salo, artist, 33:
– Det är möjligt att folk inte har kommit in i storyn kring sketcherna än. Jag tror att det kan vara en grej som växer. Första gången kände sig tittarna förvirrade, men det kommer att ge sig allt efter som.
Susie Päivärinta, artist, 46:
– Produktionen är maffig men jag tycker kanske inte att Christer Sjögren ska sjunga Bowie. Jag bryr mig inte så mycket om mellanakterna, jag bryr mig bara om bidragen.
Magnus Carlsson, artist, 36:
– Mellanakterna ställer jag mig frågande till. Det är en kul idé, men det är svårt att toppa det som var förra året.
Lotta Engberg, artist, 47:
– Jag förstår verkligen inte all kritik som har varit. Vi sitter hela familjen och skrattar och njuter framför teven. Vi betalar gärna licenspengar för det här.
Markoolio, artist, 36:
– Marie Serneholt och Rickard Olsson sköter sig bra. Sketcherna kanske inte är det roligaste jag sett.
Sandra Dahlberg, artist, 31:
– Jag tycker kanske inte att artistpresentationerna är så roliga i år. I övrigt är det bra underhållning och det finns något för alla.
Christer Sandelin, artist, 49:
– Utfrågningarna är extremt krystade. Jag hade gärna sett några komiker som är roliga i sig som Johan Rheborg och Felix Herngren. Men artisterna har ju inte heller något att säga.