Stellan Skarsgård om att vinna priser: ”Det finns någon lite osäker gosse i en som blir väldigt glad”
Publicerad 2020-01-24
GÖTEBORG. För tre veckor sedan vann han en Golden Globe för bästa biroll i tv-serien ”Chernobyl”.
Under fredagskvällen, under invigningsgalan, tog han emot Nordic Honorary Dragon Award, hederspriset på Göteborg Film Festival.
Vi mötte Stellan Skarsgård, 68, för ett samtal om allt från varför han försvann ur Marvel-filmerna till den svenska storfilmen som inte blev av – och hur det känns att vinna fina priser.
– Det är ju någon liten osäker gosse i en som blir väldigt glad, säger han.
Knappt tre veckor sedan. Golden Globe-galan. HBO-serien ”Chernobyl” är nominerad i flera klasser. Men Stellan Skarsgård är inte favorittippad i birollsklassen. När han vinner, håller han ett föredömligt kort, kärnfullt och mycket roligt tal. Han sa:
– Milos Forman sa en gång till mig: Jag har sett så många filmer med dig, men jag kommer aldrig ihåg ditt ansikte. Tidigare kunde ingen se om jag var arg eller överraskad. Det är inte som Colin Farrell – där kan man se om han är arg på tre mils avstånd.
”Var väl halvspontant”
Men som barsk Sovjetpolitruk i ”Chernobyl” hade Stellan fått ett par rejäla lösögonbryn. Därför tackade han kort och gott sin maskör, innan han lyfte upp Golden Globe-statyetten.
– Tacktalet var väl halvspontant… jag kom på det under dagen. Det är ju så tråkigt när folk står och rabblar massor av namn ingen känner till.
Hur såg de där dygnen ut före, under och efter galan?
– Vi hade ju varit på Sri Lanka under jul- och nyårshelgerna. Alla ungarna, alla deras fruar och barn och hela skiten, alla 25. Det var sol, bad, kortspel. Vi var mest på hotellet, vi hade i princip hyrt ett helt litet hotell.
– Innan Golden Globe var jag i luften 28 timmar. Från Sri Lanka till Qatar till Stockholm. Bytte resväska. Alla i familjen var skittrötta. Jag flög ensam till Los Angeles via Frankfurt. Tog in på Chateau Marmont. Där har jag bott i 30-35 år när jag är där, det är nästan som att komma hem. (Hotellet har länge varit ett tillhåll för filmfolk och blev känt för alla utanför branschen när John Belushi hittades död där 1982, efter en överdos)
”Vill ju inte gärna ta snedsteg”
– Kvällen innan kommer folk och klär upp en så man ska vara fin. Man får ha egna kläder, men det är billigare att någon annan klär upp en.
– Under galan satt jag med ”Chernobyl”-gänget. Man får mat och vin, men man håller sig lugn. Vill ju inte gärna ta snedsteg på vägen upp mot scenen.
– Efteråt var det fyra olika fester. Hollywood Foreign Press Association som arrangerar galan. HBO som producerade tv-serien. Min agentur CAA hade ett party. Och så var det fest på hotellet. Jag kom väl i säng vid tvåtiden. Alla festerna handlar mycket om networking. Det är jag dålig på. Framåt natten blir det lite mer lössläppt.
”Liten osäker gosse”
Hur känner du inför att vinna priser?
– På ett plan betyder det inte ett dugg. Det kommer inte att förändra mitt liv. Samtidigt, när man vinner, är det någon liten osäker gosse i en som blir väldigt glad.
En vecka efter Golden Globe vann Stellan pris igen. För samma roll, på Critic's Choice Awards, de amerikanska tv-kritikernas gala. Men då var han inte på plats längre.
– Jag ville inte stanna en hel vecka i Los Angeles för att kanske få ett pris på galan.
Men här i Göteborg är han på plats. För att ta emot priset under invigningsgalan och för att prata inför publik med festivalchefen Jonas Holmberg efter en visning av ”Den enfaldige mördaren” från 1982 tidigt under lördagskvällen.
– Nu har jag ju inte varit där på några år, men det är en festival jag verkligen gillar.
”Fick bättre och bättre betalt”
Genom alla år har Stellan varvat stora amerikanska filmer med mindre, mer konstnärliga, projekt runtom i världen. Ingen av dem blev nominerad, men han var med i både Tjeckiens (”The painted bird”) och Norges (”Ut och stjäla hästar”) Oscarsbidrag i år.
Hollywoods största filmer de senaste åren har varit superhjältefilmerna i Marvel Cinematic Universe. ”Avengers”-, ”Thor”-, ”Captain Fantastic”- och ”Iron man”-filmerna. Stellan spelade Dr. Erik Selvig i fyra av dem 2011-2015.
Varför blev det inte fler filmer?
– Kontraktet som gjordes med mig var innan de hade börjat tjäna riktigt stora pengar på filmerna. Jag fick bättre och bättre betalt för varje film, bättre och bättre procent eller bonus på intäkterna. De hade option på fem, men jag tror de tyckte att det blev ganska dyrt att ha mig med. Och min rollfigur… han hade inga snygga kläder, ingen snygg kropp eller någonting. Men det var kul att göra filmerna.
”Fick inte ihop pengarna”
Stellan har varit sparsmakad med att göra svenska filmer. Han lånade ut sin röst till Linda Hambäcks animerade barnfilm ”Gordon & Paddy” (2017) och spelade tennistränaren Lennart Bergelin (1925-2008) i ”Borg” (2017), där Sverrir Gudnason spelade titelrollen. Han menar att ska han till exempel spela mördare i en genrefilm, kan han lika gärna göra det i en amerikansk film och få mycket bättre betalt.
Men det finns en film han är ledsen över att den inte blev av.
En filmversion av Lena Anderssons Augustprisvinnande succéroman ”Egenmäktigt förfarande”. Den om Ester Nilsson och hennes olyckliga kärlek till kulturmannen Hugo Rask. Han som det hävdas är inspirerad av författarens möten med filmregissören Roy Andersson.
– Nej, jag skulle inte ha spelat Roy (skratt). Men jag var väldigt intresserad av att spela Hugo Rask. Det var ett bra manus och det är en bra historia. Johan Kling (”Darling”, ”Puss”) skulle ha regisserat. Men de lade ned den i höstas, de fick inte ihop pengarna. Ett intressant projekt för det komplicerade klichéerna. Det kanske komplicerade problematiken för mycket för vårt klimat…
Åker till Berlin
I februari åker Stellan till filmfestivalen i Berlin med norska filmen ”Håp”, ett drama där han spelar maken till en cancersjuk kvinna. I mars väntar sedan filminspelning i Finland och Sverige av kinesiska regissören Ran Huangs ”What remains”. En riktig familjeaffär för skarsgårdarna.
– Min fru Megan har skrivit manus ihop med regissören. Och Gustaf spelar en av huvudrollerna, det handlar om förhållandet mellan en patient och hans psykiatriker, spelad av Vicky Krieps (”Phantom thread”).
– Jag har en liten roll, det är någon snut.