Eva Rydberg vårdar parkteater med sjuk komedi

Jens Peterson

Var god dröj!
Fredriksdalsteatern, Helsingborg.

Regi Adde Malmberg, med Eva Rydberg, Allan Svensson, Robert Rydberg, Evamaria Björk, Siw Erixon, Johanna Wilson, Fredrik Dolk, Birgitta Rydberg, Kalle Rydberg.

HELSINGBORG. En applåd åt Eva Rydberg som vågar sig på annorlunda satsningar.
I år är utomhusscenen förvandlad till en stor vårdavdelning. På sjukhuset råder förvirring, missförstånd och personalbrist.
Efter en seg start blir det kul kaos efter paus.

Adde Malmberg har översatt den brittiska komedin ”Nil by mouth” som är flyttad till Skåne idag. Det är lördag på lasarettet, ont om allt och in på avdelning Ferlin kommer patienten Karin Bellman (Eva Rydberg) med make Gerd (Allan Svensson). Hon är flyttad från avdelning Fröding, men varför hon är där eller vad det är för fel på henne är det ingen som vet.
Allra minst hon själv.

Makarna Bellman är 80+, hon är mentalt vilse och maken blir snart misstagen för både läkare och patient när farskarusellen börjar snurra. Men det tar sin tid. Första akten är mycket prat. Det byggs upp en grund för senare skämt, men allt tar sin tid. Man känner sig som om man sitter i ett väntrum och fått kölapp 179 innan man får komma in till doktor Skratt.
Man förstår var det är tänkt att vara roligt.
Det här med avdelningar döpta efter svenska författare har ingen svindlande komisk poäng. Till sist är det gammal pålitlig förväxlingshumor som lyfter föreställningen. Birgitta Rydberg som skoningslös tatuerad sköterska från Trelleborg och Robert Rydberg som pratig byråkrat ger nerv och en välbehövlig adrenalinspruta åt pjäsen.
Veteranerna Eva Rydberg och Allan Svensson gör sitt bästa och Rydberg hittar humor även när hennes motspelare kommer av sig och kallar henne Eva istället för Karin. När det är en halvtimme kvar börjar det regna över Fredriksdal och det blir en kort paus så publiken kan krypa in i sina ponchos. Även det använder skådespelarna till sin fördel.
Det är charmen med utomhusteater. Eva Rydberg och hennes gäng gör en kulturgärning som håller liv i den här traditionen med vitala och generösa föreställningar med mycket folk på och bakom scen. Men ett bättre manus skulle ge lika många fniss som regnet.