Michael Segerström: Jag var smygbög helt enkelt
Skådespelaren om terapin och kampen för kärlek
Publicerad 2020-07-29
Förra året kom Michael Segerström, 76, ut som bisexuell.
Nu berättar skådespelaren att han inte accepterat sin sexuella läggning fullt ut.
– Min terapeut säger att jag ska tala med min inre bög, men jag vet inte hur det ska gå till, säger han till Aftonbladet.
Hyllade skådespelaren Michael Segerström har spelar mängder av roller, bland annat i tv-serien ”Springfloden” och senast i ”Ture Sventon och Bermudatriangelns hemlighet”. 2008 fick han en Guldbagge för sin insats i filmen ”Darling”.
En roll han kanske har spelat bättre än någon annan är den som heterosexuell man under sextio år. Våren 2019 valde Michael Segerström som 75-åring att komma ut som bisexuell när han presenterade sin monologpjäs ”Arg gubbe” som hade premiär i samband med Stockholm Pride förra året.
– Jag vill inte leva med en falskhet och en lögn, sa han då till Aftonbladet.
Håller sig hemma
I helgen är det dags för Pride igen, men Michael Segerström håller sig hemma i huset i Skåne.
– Den här coronavåren har varit som för de allra flesta gubbar i min ålder, men jag är priviligierad och bor nära havet. Jag tar promenader och när jag ska handla mejlar jag till affären och så hämtar jag maten på baksidan med bil.
Du kom ut som bisexuell vid 75 års ålder. Hur gick tankarna innan?
– Jag var lite nervös, det var ett steg att ta, men jag hade bestämt mig. Jag gick i terapi och det var det som gjorde att jag bestämde mig, varför ska jag gå och bära på den här skiten. Sedan blev det snabbt en monolog, jag hade alla bitar i skallen.
Hur togs monologen emot?
– Överväldigande positivt av samtliga blaskor, jag tror inte det var något negativt någonstans, annars brukar man komma ihåg det. Och det kändes som att publiken blev berörda av den. Jag försöker undvika att vara sentimental, det är jag inte, men det är klart det är berörande.
Varför tog det så lång tid att ”komma ut”?
– Man kan säga att det tog 60 år, och det är så jävla fånigt, men det har med min bakgrund att göra. Det fanns en vilja att vara som alla andra, att inte sticka ut och inte vara en avvikande person. Jag är uppvuxen i lilla Skurup och det var väldigt föraktfullt mot homosexualitet och killar som eventuellt uppförde sig lite feminint. De stämplades genast som ”tösapågar”, det var inga riktiga fotbollskillar. Men jag var aldrig sådan, jag kände mig inte det minsta feminin på det sättet.
”Var smygbög helt enkelt”
– Sedan började jag med teater och då träffade jag många homosexuella människor, det vimlade av dem och det var lite ”inne” att vara det, nu talar vi om början av 70-talet. Men jag tänkte att jag ska inte vara sån och jag levde med kvinnor hela tiden även om jag då och då smög iväg och spillde min säd.
Så du har ändå bejakat den sidan lite i smyg?
– Jaja, jag var smygbög helt enkelt, haha!
Du har sagt att det fanns något som skavde, men då visste du alltså hela tiden vad det var som skavde?
– Ja, på det planet visste jag det. Men jag har inte riktigt förstått vilken betydelse det har haft, om det nu har haft någon betydelse.
Du har nämnt att du nästan har gått in i depressioner på grund av det här?
– Det är nästan omöjligt att säga var mina depressioner kommer ifrån. Men de har kommit ett antal gånger under mitt liv, men om det handlar om min homosexualitet eller inte är omöjligt att säga.
Du sa förra året att du var rädd för hur omvärlden skulle reagera – att du var orolig för homofobi?
– Det har inte varit någonting, det har varit förvånansvärt fridfullt måste jag erkänna. Det var en gubbe på gymmet där jag går som satt på en motionscykel, han gick förbi flera gånger och plötsligt stannade han och sa ”Jag vet vad du är för en typ, mer säger jag inte”. En ganska klar vink som inte var så farlig.
Du sa när du kom ut att du levde halvt i förnekelse och att du försökte uppnå någon sorts acceptans, hur har det gått?
– Jag kan inte påstå att jag har uppnått den totala acceptansen. Min terapeut säger att jag ska tala med min inre bög, men jag vet inte hur det ska gå till. Jag försöker väl prata med honom och övertala mig själv att jag ska acceptera mitt bögtillstånd, det går väl så där.
Innan du kom ut, satt du hemma och kände att det skulle vara kul att gå på Pride?
– Nej, det har jag nog aldrig känt. Jag är offentlig med det här, men jag vill inte stå i någon talarstol och tala mig varm för bögeri eller bli någon sorts ikon för det här.
Hur är det med kärleken? Har du någon vän i viken?
– Kort och gott, nej. Jag söker lite halvt så där, men jag börjar bli så jävla gammal. Jag är med på dejtingsajten Qruiser och det händer att någon hör av sig, men jag kan inte riktigt vara offentlig där heller, det blir jävligt konstigt. Sedan vet jag inte om man passar ihop bara för att båda är bögar, haha!
Hur har omgivningen reagerat, din son till exempel?
– Sonen är 30 år och de är så avslappnade i den generationen. Jag skulle ringa upp honom och berätta, men han svarade inte så jag talade in på hans svarare. Sedan ringde han upp och han sa ”var det hemligheten?”. Han tyckte inte att det var något speciellt och det var det inte heller någon av mina närmaste som tyckte. Snarare att de gratulerade mig och det kändes också konstigt, att bli gratulerad för att man har en sexuell läggning.
Du fick hjärtproblem 2014 – hur är det med hälsan idag?
– Jag har hjärtsvikt, men jag medicinerar och försöker leva lite sunt fast det gör jag inte ändå. Det blir ett glas vin på balkongen. Men jag cyklar i bästa fall en och en halv mil då och då.