Dödscoacher kan följa oss till slutet
Fredrik Virtanen om ett plågsamt fenomen
Lena Endre, Vanna Rosenberg och Cecilia Frode försöker hjälpa andra – men lever själva i trassel.
”Coacherna” är en träffande parodi av modernt liv där vi alla, ständigt, ska förbättras.
Men kanske duger vi som vi är?
Jag var på teambuilding-kurs förra veckan.
Vi talade vidöppet om vilka vi var inför de andra, åt pastasallad, byggde torn av lego, hade många kaffepauser och definierade oss som antingen lejon, uggla eller sankt bernhardshund.
Sedan kärleksbombade vi varandra.
Därpå åts fyra sorters tapas.
Efteråt var vi en starkare grupp.
Låter jag sarkastisk? Inte min mening. Kursen var bra.
Men själva fenomenet är så modernt att det blivit plågsamt. Som att leva i ett ösregn av krav på mindfullness och effektivisering. Allt och alla ska förverkligas och förbättras, vi ska någonstans, vi ska botas, vi ska repareras, vi ska läsa rådgivningsspalter, ringa radiopsykologen och låna självhjälpsböcker.
Det finns coacher för allt. Säkert även för dig som har vissa problem med att gå förbi en korvkiosk på grund av oset. 1 500 kronor, tack.
I tv är de gamla vanliga coaching-formaten (”Älskling du har blivit en tjockis” etc.) numer inlemmade i underhållnings-tv. Vad är ”Sveriges mästerkock” med Mannerström, Morberg och Aujalay eller ”The voice” med Salo, Uggla, Petter och Carola om inte brutalare och glammigare varianter av hjälp-tv?
Coaching har varit modernt så länge att det blivit tv-satir, en rätt underbar satir, med tre suveräna skådespelare på SVT på söndagskvällar.
I ”Coacherna” håller Vanna Rosenberg i andningsövningar och ”färdas mot framtiden”, Lena Endre säger överdrivet präktigt inkännande ”jag ser ju hur ont det gör i dig nu” och Cecilia Frode anser floskligt att ”om du inte andas så dör du” och talar pedagogsakligt till sin älskade via skype och säger ”när du kommer hem vill jag att du befruktar mig”.
Trion har lämnat sina vanliga yrken och startat en livscoachingbyrå (”glöm inte bort att coaching är avdragsgillt”). Men deras egna liv rämnar förstås på olika vis (verkar det hittills). Det tragikomiska budskapet är: Det finns ingen hjälp att få, ingen vet ett skit, lägg ner bara!
Det är en skön tanke här i vår tid när ingen duger som hen är.
”Maybe this is as good as it gets”, som Jack Nicholson sa i väntrummet hos terapeuten i drömfilmen ”Livet från det ljusa sidan”.
Ja, kanske är det så, och vi duger ändå. Vi få acceptera det.
Annars är risken överhängande att vårt sista samtal i livet blir med en coach vid sjukhussängen som förklarar hur vi dör på bästa sätt.
Fråga Fredrik
Hej! Var hittar jag din lista ”School of rock” med 200 
låtar?
/XX
Svar: Kul att så många frågar. http://open.spotify.com/user/virtanen/playlist/7EzU5OpFQIQq0HPgyHw8ew. Eller: Googla ”femplus virtanen” så kommer du till min och Markus Larssons artiklar, där finns länkar. Hela 6430 personer prenumererar, otroligt kul.