Thrash metal – som berör
Publicerad 2013-08-09
Är thrash metal bäst när den är störande?
Den kan lika gärna vara rörande.
Testament är mer förkrossande än haussade.
Det är lätt att känna för Testament. När thrashen har fått ny medial fart, och blivit folklig nog för direktsändningar på SVT, är det som om de har fått springa efter Big Four-bussen. De får inte åka med Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax, men nästan.
Sann lust
På fjolårets ”Dark roots of earth” var det tydligt att de fortfarande har sann lust för musiken.
Den känslan slår lika hårt från scenen.
De är lika intressanta, lika intensiva, i ”Into the pit” från 1988 som i ”Rise up” från 2012. De låter lika övertygade och övertygande.
Luftgitarr på käpp
Chuck Billy spelar luftgitarr på sin mikrofonkäpp, så inlevelsefullt att jag måste dubbelkolla att han inte har spänt strängar på den. Alex Skolnick studsar leende och rastlöst, som om han inte har haft så roligt sedan 1987.
De spelar i svart natt och regn av outhärdlig sort. Där blir den knappa timmen ett kompakt bevis för Testaments relevans.