Talande strumpa perfekt inkörsport till poesins värld
Poesin kan ibland kännas svår och oåtkomlig. Men när den framförs av en talande strumpa blir den glasklar.
Jag är knappast ensam om ökad skärmtid just nu, och även om mycket tid läggs på att läsa om c-orden söker jag mer eller mindre medvetet också efter något mer trösterikt och uppbyggligt, för att balansera oron och frustrationen. Den som, liksom jag, inte finner ro att läsa romaner och andra långa texter kan i stället vända sig till poesin, för en riktigt bra dikt är som en roman i koncentrat, bara att späda med en liter vatten.
Via nätets nervtrådar kommer vi närmare varandra. Men intimiteten som uppstår när någon talar eller sjunger rakt in i vårt hem från sin egen soffa kan kännas både kvävande och överväldigande. Jag är ännu inte redo att se poeterna i ögonen när de läser sina dikter för mig. Men via strumpan Claude på Twitter kan jag ta till mig verken. Han är helt enkelt en utmärkt inkörsport till poesins värld.
Claude, the Reciter är alltså en strumpa, aningen mer sofistikerad än Staffan Westerbergs skapelser Lillstrumpa och Syster Yster men inte mycket, som läser dikter samtidigt som dikten även visas i text, strof för strof. Och det är fantastiskt.
Handen i strumpan tillhör amerikanske bibliotekarien Tony Corsentino som skapade sin strumpdocka för att roa sina barn. Hans röst är tydlig och sammetsmjuk, oavsett om han läser en dikt av Langston Hughes, ee cummings, Gertrude Stein eller Tupac Shakur.
Att familjens katt Mako ibland dyker upp och pockar på uppmärksamhet under de dagliga poesiuppläsningarna gör knappast saken sämre. För strumppoeter i all ära, filmer och bilder på katter är fortfarande internets starkaste gren.