Torbjörn Johannesson i sandig och blodfattig utlandstjänsgöring
Årets lyssnarvärd om det viktiga fredsbevarande jobbet
RECENSION. Hans jobb är att förhindra krig.
Men i major Torbjörn Johanessons ”Sommar” hade jag önskat mer kött och blod.
”MÖP” står för militärt överintresserad person. Det står snabbt klart att en sådan har störst utbyte av dagens sommarprat. Jag är själv minimalt intresserad av allt som har med militärtjänstgöring att göra och måste lyssna två-tre gånger för att hänga med i olika förbandsbeteckningar och termer som först går mig förbi.
Vi börjar dramatiskt vid ett vanligt barberarbesök där majoren hajar till när frisören plötsligt tar fram en rakkniv. Ett dödligt vapen i händerna på någon som sällat sig till fienden. Men det visar sig vara falskt alarm. Vi landar sedan i ”campet” bakom sandsäckar och taggtråd. Torbjörn Johannesson rör sig utanför eldstriderna men måste ändå passa sig för faror: eventuella förrädare, möjliga sprängladdningar vid vägkanten och till på köpet giftdjur i tvättstugan och vildhundar under springrundan. På visst avstånd sker granatattacker och övergrepp mot lokalbefolkningen i Syrien, här riktar Johannesson kritik mot sin chef som tar alldeles för lätt på det gryende inbördeskriget.
Han är också kritisk mot staten som han menar ger för lite stöd till partnern som lämnas hemma med vardagspusslet när en militär åker i väg. Denna passage får kött och blod och är intressant. Man får ”bara” åka hem fyra gånger under ett år, vilket åtminstone jag tycker låter tämligen generöst. Man åker väl inte ut i krig ett år för att åka hem stup i ett? Jag förstår dock att många ”missioner” leder till skilsmässa.
Det råder ingen tvekan om att Johannesson gjort viktigt jobb i intressanta och dramatiska miljöer, men berättelsen blir relativt blodfattig och klinisk. Han är visserligen årets lyssnarvärd med annat jobb än radio men högläsningen ur manus är tydlig och stämman så jovialisk att producenten måste understryka dramatik med molande musik alldeles för många gånger.
Musiken ja. Amparos och Johnséns ”Din soldat” verkar vara lite väl obligatorisk i prat som detta. Laleh, förstås, och militärromantiska 60-talsschlagers. Och sedan pop som räddar oss från 91:an-stämning.
Sommarpratet hör du här.
UPPDATERING: Några har reagerat på formuleringen kring fyra hemresor på ett år. Det är möjligen lite för en familjefar och tillräckligt för någon annan. Min avsikt var inte att vara arrogant, möjligen lärde reaktionerna mig något om utlandstjänstgöring (vilket i så fall gavs för lite fokus i sommarpratet) som möjligtvis visst ska kunna kombineras med ett mer närvarande familjeliv hemma i Sverige. Där får man tycka olika. Faktum är dock att Johannesson gladeligen upprepat utlandstjänstgöringen.
Snabbguide:
Skrytkvot: 
Skvallervärde:
Känslostyrka: 
Humornivå:
Åh-fan-faktor:
Första meningen:
”Jag befinner mig på den tyska militära campen Marmal utanför Mazar-e Sharif utanför Afghanistan”.
Sista meningen:
”Och till er veteraner och anhöriga som lyssnat på det här sommarpratet vill jag säga: tack för din insats”.
3 typiska låtval
Albin Johnsén & Kristin Amparo - Din soldat
Yvonne Norrman - Jag marscherar vid din sida
George Ezra - Shotgun