Edvin Törnblom om misshandeln: ”Tänkte att det var så man lekte”
Öppnar upp i ”Min sanning”
Uppdaterad 2023-10-03 | Publicerad 2023-09-17
Edvin blev jätteglad för inbjudan att umgås med det ”coola äldre grabbgänget” i skolan.
Men det slutade med att han blev iväglurad och misshandlad av dem.
– Jag hade ändå den sjuka känslan i kroppen att jag var glad eftersom jag hade fått vara med och leka i deras gäng, säger han i ”Min sanning”.
Edvin Törnblom, 27, växte upp i Nacka i Stockholm med sin familj. I SVT:s ”Min sanning” med Kristian Luuk, 57, minns han tillbaka till tiden i skolan.
– Jag tyckte jag var mobbad. För att jag kände mig så utstirrad och så utpekad. Folk sa saker till mig i korridoren och liksom var allmänt osköna, säger Edvin Törnblom.
Han öppnar upp om en specifik händelse där hans tidigare kompis för första gången bjöd in honom till att hänga med hans nya gäng.
– Då blev jag jätteglad att jag blev inbjuden för att få vara med dem. Äntligen får jag vara medbjuden till det här coola äldre grabbgänget.
Blev grovt misshandlad
Istället lurade de in Edvin i en gränd vid en återvinningscentral. Där misshandlar grabbgänget honom.
– De slår och sparkar mig och slår ner mig på marken och grovt misshandlar mig.
Efteråt lämnar de Edvin ensam kvar.
– Det tog ett tag innan jag förstod att det var en misshandel. Någonstans tänkte jag att det var så man lekte. Men det gör man ju inte. Man sparkar ju inte ned en kompis.
Anmälde aldrig händelsen
Han gick hem men berättade varken för föräldrarna vad som hänt eller anmälde händelsen.
Edvin Törnblom får frågan vad han känner kring händelsen i dag.
– De visste inte bättre. Jag tror inte de i dag är homofober eller går runt och knackar bög på det sättet de gjorde då.
– Sen vet inte jag om de aktivt tog beslutet i deras huvuden att nu ska vi slå ner honom för att han är bög eller om det var för att jag var lättslagen, I don’t know, svarar han.
Nära att ta sitt eget liv
Kristian Luuk lyfter att Edvin Törnblom beskriver i sin bok ”Bögen är lös” att han funderade på att ta sitt liv när han mådde som sämst under skoltiden.
– I mitt huvud då var jag jättenära, sen vet jag inte nu i dag hur en 11–12-årings tankar går och hur äkta de självmordskänslorna egentligen var. Om jag hade fått prata med någon och fått stöd i mitt mående, så hade jag nog inte tänkt de tankarna.
– Men det var just de tankarna som ledde till att jag stod med en kniv mot min mage en dag. Det var ju för att jag bara ville sprängas av att jag ville prata om det här. Jag ville bara prata med någon som skulle förstå och säga att allt skulle bli bra.
Kristian Luuk undrar var skolans kuratorer och lärare var.
– Ja var var alla? svarar Edvin Törnblom.
– Jag hade ändå stöttande föräldrar som fanns där.
– Men det jag skulle vilja be folk göra som är 13 år och mår piss det är verkligen att våga prata med någon.