Hellre en inställd tolkning än en kass VM-låt som är passé
Uggla tog ”Så mycket bättre” till en ny nivå
Är en inställd tolkning också en tolkning?
Det är frågan.
Magnus Uggla tog programmet till en ny nivå igen.
Men först:
Var det nödvändigt att släpa fram den där outhärdliga fotbollslåten igen Räcker det inte nu?
Och borde den inte, så här ett kvarts sekel efter slutsignalen, åtminstone döpas om till ”När vi gräver brons i USA”?
När de olika ordens stavelser till och med stämmer ser jag ingen anledning att låtsas som att Sverige har firat något annat än en tredjeplats i fotbolls-VM sedan 1994. Och med tanke på att ”grävjobbet” har blivit Sveriges tredje nationalsång efter ”Du gamla du fria” och ”Öppna landskap”:
Var det värt det?
Hade inte dina öron mått lite bättre i dag om Bulgarien skärpt till sig och vunnit matchen om det där bronset för 25 år sedan?
Ravellis klockrena analys
Före detta landslagsmålvakten Thomas Ravelli gjorde den mest klarsynta analysen i programmet – om svenska landslaget i fotboll hade misslyckats och åkt ut under gruppspelet i USA skulle tåfjutten ”När vi gräver guld i USA” aldrig ha haft samma popularitet och status i dag.
Ok, det krävs kanske ingen Professor Balthazar för att begripa den symbiosen, men eftersom det fjärde avsnittet av ”Så mycket bättre” gjorde sitt yttersta för att försöka göra GES och ”När vi gräver guld i USA” till det bästa som hänt världen sedan vaccinet bör det påpekas en gång till:
Det är en larvig trudelutt. Gruppens medlemmar har tillsammans och var för sig sammanlagt gjort dussintals spår som är bättre.
På ett sätt är GES medverkan i ”Så mycket bättre” offside och lite torftigt. Ur en annan synvinkel representerar trion ett hederligt och gammeldags scenhantverk som passar formatet perfekt. De lyckades bland annat göra om Danny Saucedos ”In da club” till ett snärtigt julshowsnummer, ett uppdrag som på förhand kändes lika vansinnigt som att förneka klimatkrisen.
Titiyo utklassade alla
Annars innehöll fjärde delen av jubileumssäsongen det mesta. Miss Li, Timbuktu och Petter drejade krukor. Danny Saucedo hittade ett gammalt plåster. Samtliga deltagare utsattes för mild offentlig tortyr i form av en improvisationsteater. Och Titiyo utklassade resten i en cover på Petters ”Soptippsvärld”.
Allt var som vanligt, förutom på en punkt. Magnus Uggla ställde in sin version av Timbuktus ”I resten av mitt liv”. Han tyckte helt enkelt att den blev för dålig. Sverige fick tyvärr aldrig höra de planerade sambatakterna.
Beslutet förtjänar en guldstjärna. Färre hade mått lika illa de senaste tio åren om fler artister haft samma ångestridna mod och självinsikt. Har skrivit det förr men gör det gärna igen:
Uggla är verkligen säsongens ess när han inte medverkar.