Hana Al-Khamri drar tänkvärda paralleller över landsgränserna
Publicerad 2022-08-11
Att Saudiarabien inte är ett kvinnornas paradis på jorden hade vi väl på känn.
Journalisten och flyktingen Hana Al-Khamri bekräftar bilden – men drar också tänkvärda paralleller med Sverige.
Hennes fattiga jemenitiska föräldrar invandrade till saudiska storstaden Jeddah där pappan driver en liten butik. På marknaden hittar hon böcker, en hel trave för ett par kronor och börjar sluka. In- och uthemskt, klassiker och aktuell litteratur, till och med förbjudna böcker.
Snart är hon flitigt anlitad skrivare i kvarteret där de flesta är analfabeter. Hon vill mer och får med list och envishet praktik på en dagstidning. Sedan frilans och allt fler uppdrag. De texter tidningarna inte törs trycka publicerar hon på en blogg bortom saudiska censurens saxar.
Så en dag kommer samtalet. ”Jag vill bara säga att vi följer ditt arbete och läser allt du skriver”, säger en regeringstjänsteman. Hon inser faran, flyr och får asyl i Sverige.
Inte oväntat är det si och så med jämställdheten på saudiska redaktioner. Kvinnornas löner är en bråkdel av männens. På tidningen där Al-Khamri gör praktik sitter de i en vrå utan insyn och meddelar sig bara med med resten av redaktionen via mejl. När de ska ut på jobb är det skjuts med manlig släkting eller dyra privatchaufförer som gäller.
När vi jämställda nordbor nu sträcker på oss berättar hon om de svenska kvinnliga journalistpionjärerna. Samma medeltida förhållanden. Undanskuffade och sällan tagna på allvar. Okej, det där är länge sedan men diskrimineringen har fortsatt. Kung Karl XVI Gustaf motsatte sig precis som den saudiske kungen Salman bin Abdul Aziz kvinnlig tronföljd. Ända in på 80-talet kunde svenska präster vägra arbeta med kvinnliga kollegor. Svenska kvinnor tjänar fortfarande mindre än sina landsmän.
”Vad kan det bero på? Dela upp i smågrupper och diskutera”, säger Al-Khamri med en glimt i rösten.
Det kanske är en bra idé.
Imorgon sommarpratar: Elin Röös.