Låten som tar ”Stranger things” till en ny nivå
Det känns som trolldom.
Tack vare tv-serien ”Stranger things” har en låt som Kate Bush släppte för 37 år sedan blivit en av årets största strömmade hits.
”Dear Billy”.
Det fjärde avsnittet i nya säsongen av ”Stranger things” kan mycket väl vara dess högsta topp. Den reser sig som skyskrapan Burj Khalifa över resten av tv-serien.
Den fjärde säsongen är över huvud taget en växel till, en emotionell tonartshöjning.
Sagan om den lilla staden Hawkins i Indiana har kört vilse ett tag, men i år är den lika underhållande igen som när Eleven och hennes kompisar för första gången försökte ”E.T.”-cykla ifrån föräldrar och poliser.
I flera långfilmslånga avsnitt har seriens skapare, The Duffer Brothers, en lekstuga utan spärrar.
Det innebär ryska fångläger långt bortom Vladivostok, freudianska portaler till andra dimensioner i sjöar och på tak, ett yrselframkallande antal tillbakablickar som kanske säger nåt om var serien kommer att landa och, som vanligt, hejdlöst många referenser till science fiction- och skräckfilmer från 80-talet.
Som det brukar heta i ett annat tv-program i en galax långt, långt härifrån:
Vart är vi på väg?
Ingen aning.
Men det finns ingen anledning att klaga så länge serien inte återvänder för ofta till de där fåniga monstren som liknar gråa köttätande tulpaner.
Mysterierna, eller alla rätt mediokra cgi-effekter, har aldrig varit seriens behållning. Varje säsong är snarare en ny chans att få hänga med alla karaktärer som får skarpare konturer för varje avsnitt:
Eleven, Dustin Henderson, Lucas Sinclair, Nancy Wheeler, Steve Harrington, Mike Wheeler och Robin Buckley.
Skaran av misfits är precis lika älskvärda som i Harry Potter-filmerna och den rätt bortglömda tv-serien ”Freaks and geeks”.
Det är i grund och botten en hyllning till några av Stephens Kings bästa romaner och noveller, som ”Det” eller ”Höstgärning”, där barn och tonåringar hittar varandra trots en ofattbar ondska och en frånvarande vuxenvärld.
Resultatet är, i brist på andra ord, pur magi
I avsnittet ”Dear Billy” fokuserar kameralinsen på Max, spelad av Sadie Sink. I en nyckelscen möter hon varelsen Vecna och får oväntad hjälp av ett kassettband med Kate Bushs låt ”Running up that hill (a deal with God)”.
Tv-seriens musikproducenter ville hitta en låt som både beskrev Max trauma, desperation och styrka. Resultatet är, i brist på andra ord, pur magi.
Originalet handlar om en önskan att få byta plats och könsroller i en vuxen relation. Här blir låten i stället en hyllning till den förtvivlade kraften och värmen hos unga vänner.
Efter att fjärde säsongen av ”Stranger things” hade premiär förra veckan har ”Running up that hill” rusat upp för listorna. Just nu är det exempelvis den mest strömmade låten på Spotify i Sverige. Den ligger tvåa globalt, endast slagen av Harry Styles ”As it was”.
Det är inte ett dugg förvånande. Låten, och hela albumet ”Hounds of love” från 1985, låter egentligen fantastiskt i vilket årtionde som helst. Kate Bush har över huvud taget hörts i bakgrunden i nästan all modern popmusik av betydelse på 2000-talet.
Om du vill besegra en demon hjälper det inte att ringa 112.
Det är bättre att lyssna på Kate Bush.
Larssons topp tre
1. Sadie Sink (skådespelare, ”Stranger things”)
I rollen som Max är hon den stora anledningen att ”Stranger things” har kravlat sig upp ur diket igen.
2. Brett Gelman (skådespelare, ”Stranger things”)
Den komiska ventilen i ”Stranger things”. Brett är lika bra här som när han spelade en självupptagen skitstövel i ”Fleabag”. Det blir inte sämre av att han liknar den amerikanska indiehjälten David Berman.
3. ”Cirkeln” (film)
Det kanske inte är många som kommer ihåg det, men Kate Bushs ”Running up that hill” spelades även i filmatiseringen av Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgren romaner. Effekten var även där av högsta klass.