”Som ett kärleksbrev till Hasse och Tage”

Som ett kärleksbrev till den ikoniska humorduon. Så beskriver Johan Glans och Emma Molin sin nya föreställning där de spelar sina favoritnummer från Hasse och Tages revyer.

– Jag gör det här mer för min egen skull än för publikens, säger Glans.

På fredag har föreställningen ”Om dessa väggar kunde cykla” premiär på Lilla Cirkus i Stockholm. På scen står Adde Malmberg, Johan Glans, Emma Molin, Eric Stern och Mimi Terris. På repertoaren står gängets favoriter bland Hasse Alfredson och Tage Danielssons sketcher och låtar.

– Det finns så väldigt mycket att välja bland. Det svåra är ju inte att välja, snarare att välja vad man ska ta bort. Det håller så otroligt hög nivå, säger Johan Glans.

Emma Molin fostrades av Hasse och Tages musik och komik under sin uppväxt, berättar hon – men också av något som hon beskriver som duons ”fuck off”-attityd.

– Det finns en oräddhet hos dem som vi har förlorat i dag. De ägde sitt patos på något sätt, de var så säkra på var de stod. Vi skulle ju inte våga laborera och tänja på de gränserna över huvud taget. Nu ska alla vara så himla duktiga och göra rätt i alla frågor, säger Molin.

Bytt ut referenser

En del nummer har man fått skriva om och modernisera på sina ställen. Vissa av duons referenser kan till exempel vara svåra att begripa för yngre generationer.

– De var ju ofta dagsaktuella, men vi kan ju inte bara säga ”Ola Ullsten” och tro att alla ska vara med på det. Jag vet inte om vi ska spoila, men vi har ett nummer där vi bytt ut en massa gamla politiker mot nya, säger Johan Glans.

– Mot nya gamla politiker, säger Emma Molin.

I föreställningen vill de också visa upp duons mångsidighet. Molin och Glans tycker att Hasse och Tage omgärdas av ett ganska präktigt skimmer i dag och att många verkar ha glömt deras förkärlek för att blanda samhällskritik med trams och fräckisar.

Som att spela en cover

Någon prestationsångest inför att tolka humorklassikerna finns inte, i alla fall inte hos Glans, som förklarar att han gör det mer för sin egen skull än för publikens.

– Om man är musiker så finns vissa låtar som man älskar och som man så gärna vill spela. Så känner jag med sketcher. Den är ju inte min egentligen, men jag kan ju göra en cover på den, säger han.