Små lögner kan hjälpa fram sanningen på bio
Sagor, seriefigurer, science fiction – och sanningen.
Filmer hämtar stoff på många håll.
Nu porträtteras många riktiga personer på bioduken. Men hur sanna är de verkliga historierna?
”Monica Z” lockar storpublik på bio, ett porträtt av en sångerska löst byggt på Monica Zetterlunds liv. Gripande och stark, men den som vill hitta korrekturfel har massor att välja på.
Michael Douglas har hyllats med all rätt som Liberace.
Nästa vecka är det svensk biopremiär för fler riktiga personer. Naomi Watts spelar prinsessan i ”Diana” och ”Rush” skildrar Formel 1-förarna James Hunt och Niki Lauda.
En del britter har kritiserat Diana-porträttet. Berättelsen koncentrerar sig på de sista två åren, och en kärleksaffär som Diana ska ha haft med en läkare. Jag tycker både film och stjärnans utseende är tillräckligt trovärdiga.
Nästa år får vi se Nicole Kidman som Grace Kelly. Furstefamiljen har redan protesterat.
Tom Hanks spelar två olika verkliga personer. Det blev snabbt Oscar-surr kring hans insats som kapten på kapat containerfartyg i ”Captain Phillips”. Han spelar Walt Disney i ”Saving mr Banks”, mot Emma Thompson som är författaren till ”Mary Poppins”. I ena fallet är Hanks en okänd person, i det andra den berömde Musse Pigg-skaparen.
”Lovelace” handlar om kvinnan som blev världsberömd genom ”Långt ner i halsen”. Amanda Seyfried och Peter Sarsgaard är bra i ett otäckt drama om porr och utnyttjande. Mycket är sant, men den berättar inte hela historien.
Paul Potts, sångaren som gjorde juryn och världen tårfylld i talangtävling, skildras med skådespelare i ”One chance”. Nelson Mandela har tidigare spelats av bland andra Morgan Freeman. Idris Elba gör honom i nya ”Long walk to freedom”.
Ashton Kutcher spelar Steve Jobs. Benedict Cumberbatch är Julian Assange.
John Cusack som Nixon och Alan Rickman som Reagan. ”The butler” visar upp många amerikanska presidenter. Lika? Nja. Sannolika? Jodå.
”Pain & gain”, om kroppsbyggare i Miami som kidnappar rik man, är en sann historia och det poängteras flera gånger i filmen. Den försöker vara en komedi, fast verkligheten var värre. Grym och obehaglig.
Små lögner för att berätta större sanningar. Ibland blir det rätt fast det är fel. Bio kan vara alltför kort för biografi.