Blåsningen bäddade för Hugh Jackmans senaste film

”Hollywood-chefer har dålig koll”

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD. Zac Efron medverkar, svenska Rebecca Ferguson med, precis som Michelle Williams och Hugh Jackman.

Trots att stjärnorna stått på rad för att få en roll i den Sverigeaktuella filmmusikalen ”The greatest showman” var det långt ifrån givet att den skulle bli av.

– Projektet påbörjades för nio år sedan, säger Jackman.

Då hade australiensaren precis stått värd för Oscarsgalan.

– En producent sa att folk såg mig som ”Wolverine”, men att jag just bevisat att jag kunde dansa och sjunga och tyckte att vi borde göra en musikal.

Hugh Jackman uppger när vi träffas på ett hotell i Beverly Hills att han ryckte på axlarna och inte särskilt entusiastiskt svarade, ”Visst, varför inte?”.

– Jag trodde inte att det skulle bli av. Vid den här tidpunkten hade inget filmbolag gett grönt ljus till en originalmusikal på 23 år. I branschen ses musikaler som filmmakandets Mount Everest.

Mycket har att göra med musiken.

– Den måste vara storslagen, minnesvärd, kunna få publiken att svepas med och föra handlingen framåt. Det är inte lätt att hitta någon som kan skapa det.

Påhittad Broadway-utmärkelse

Först testades hitmakare som Pharrell Williams och Bruno Mars. Valet föll till slut på den då okända duon Justin Paul och Benj Pasek (som sen var med och skrev musiken till ”La La Land”).

– De hade skrivit ”A million dreams”, låten som är med i början av ”The greatest showman”. Men filmbolaget hade aldrig hört talas om dem. Då sa producenten att de är superstora. Filmbolaget undrade var. Producenten svarade, ”På Broadway. De har just vunnit en Tony-utmärkelse”. Filmbolaget undrade för vad. ”Producenten sa, ”James and the giant peach”.

Jackman skrattar gott.

– Det har aldrig gjorts någon uppsättning av ”James and the giant peach”. Tack och lov har Hollywoodchefer mycket dålig koll på vad Broadway och de fick jobbet.

Innan han själv hoppade på historien om cirkusens upphovsmakare, PT Barnum, ställde han hårda krav.

Krossade glas

– Jag hade hört att Gene Kelly krävde åtta veckors repetition för varje dans. Med tanke på att jag sannerligen inte är någon Gene Kelly sa jag att jag ville ha tio veckor.

En av hans mest krävande scener i filmen är den mellan honom och Efron i en bar, med shot-glas som skickas fram och tillbaka.

– Det är rätt frustrerande nu när jag ser hur enkelt det ser ut i filmen. Jag vet inte hur många glas vi krossade på vägen. 

Till det kom sången.

– Jag började ta lektioner två år innan inspelningen påbörjades. Jag sjunger fortfarande överallt. Det blir i bilen, i duschen, när jag cyklar och - till min familjs förtret - när jag sitter hemma och klinkar vid pianot.

– Det här är faktiskt första gången jag har hört mig själv sjunga och inte lidit av det.

För en av nyckelscenerna i filmen svarar Rebecca Ferguson. Hon porträtterar den svenska operasångerskan Jenny Lind (och fick enligt debutregissören Michael Gracey hjälp med sången av Loren Allred).

Dottern i närbild

– Rebecca är en av de mest talangfulla skådespelerskor jag jobbat med. Hon har inte mycket tid på vita duken men hennes insats är så mäktig.

– Det är ingen lätt roll hon gör, utan kunde lätt bli kvinnan tittarna hatar. Men man förstår hennes motivation. Jag var så imponerad av henne. Hon är häpnadsväckande.

Privat har han andra skäl att vara imponerad.

Båda hans barn – Oscar, 17, och Ava, 12, är med i ”The greatest showman”.

– Utan att vi visste det la klipparen in en närbild på min dotter i öppningsnumret. Han visste inte vem hon var och vi såg det först på visningen.

Jackman har inget emot att de går i hans och hustrun Debboras fotspår.

– Jag uppmuntrar dem att göra det de älskar. Kan man göra det behöver man inte jobba en enda dag i sitt liv.

– Det är jag ett bevis på.