Kan döpa om serien till ”Bonde söker bonde”
Sylvia Balac: TV4 såg en kassako och mjölkade den tills bara skinn och ben återstod
”Bonde söker fru” är slut för den här gången.
Efter en säsong där produktionens styrning varit ännu mer synlig än vanligt.
Och det här med att bönder faller för varandra börjar bli en vana.
Ja, jag vet, det var bara ”en passionerad natt” och exakt vad som hände denna natt mellan hästbonden Sigrid och grisbonden Erik vet bara de själva. Kanske berörde de varandra fysiskt, kanske berörde de varandra själsligt, eller både och.
Det viktiga är ju att de släppte det och gick vidare.
Till skillnad mot TV4. ”Bonde söker fru”-produktionen såg en kassako och mjölkade den tills bara skinn och ben återstod. De stackars bönderna utsattes för otaliga känslosamma samtal med Linda Lindorff och tvingades – i ett sista försök att skapa dramatik – åka på en gruppresa till Malta tillsammans. Dessutom utsågs bondekollegan Jennifer till moralisk kompass. Under krystat iscensatta telefonsamtal, gårdsbesök och strandpromenader försökte hon få Erik att berätta för sina beundrarinnor om sitt ”snedsteg” med Sigrid.
De är inte ensamma
De enda som kom ut ur debaclet med värdigheten i behåll var Sigrid och Erik själva.
Och de är inte ensamma om att bete sig ”olydigt” i TV4:s dejtingsåpa. 2012 var det köttbonden André Ödegård och hästbonden Marie-Louise Rungegårds tur att hitta kärleken i tv. Men de hann bara visa upp sig i inför-programmet. Efter en informationsträff för alla bönderna föll de i stället för varandra. Tji fick ”Bonde söker fru”.
För det ställer förstås till det, när bönderna inte låter sig ledas i TV4:s strama tyglar utan börjar tänka och känna helt på egen hand.
En lösning på det är att gå tillbaka till ursprunget och helt och hållet satsa på fåordiga, kufiga, socialt utmanade bönder som aldrig skulle få för sig att skicka hem samtliga sina friare. Eller ta fasta på att bönderna uppenbarligen ofta fattar tycke för varandra och döpa om serien till ”Bonde söker bonde”.