Per-Arne Åhlén om jakten på invasiva arter
Människors avtryck på planeten är förödande.
Som det här med invasiva arter, som så ofta liftar med människor. Då måste proffs som P-A Åhlén rycka ut.
Men han hade gärna fått banka in allvaret i ämnet ännu mer.
Biologen P-A Åhlén tar plats med trygg framtoning i etern, och det är ett viktigt budskap han framför. Hur avgörande det är att få bukt med invasiva arter, vilket är hans yrkesroll.
”Vi kommer att förlora mer arter på grund av invasiva arter de kommande 50 åren, än vad vi kommer att förlora på grund av förstörd natur och klimatförändringar tillsammans”, konstaterades på en konferens i ämnet i Skottland 2017, berättar han.
Människors slarviga ingrepp i naturen har fått förödande resultat genom åren. Han ger exempel:
Här i Sverige har amerikanska signalkräftor som placerats ut sedan 1960-talet slagit ut 98 procent av våra inhemska flodkräftor, genom att sprida kräftpest.
I Australien har europeiska rävar och förvildade tamkatter som släppts lösa utrotat 30 däggdjur.
Det gäller att agera snabbt för att lyckas, betonar han.
Det är spännande att få följa med i hans arbete. Mårdhundar jagas medelst lockande osthögar, vältränade spårhundar, ”Judas-djur” (andra mårdhundar) och allmänhetens hjälp.
Men jag har några invändningar till denne kunnige mans ”Sommar”.
Mitt i programmet gör han reklam för fruns företag som säljer lockpipor, han demonstrerar funktionerna med jätteroliga ljudeffekter – men passar det i public service?
Och i stället för att lägga tid på att skildra älgjaktens tjusning och problemet med tidsbegränsade vapenlicenser så hade jag önskat att han beskrivit mer av följderna av dagens huvudämne.
Hur påverkas djur och natur – och i slutändan vi människor – när en främmande art kommer in och slår ut en eller flera arter, som funnits där så länge? Ibland liknas ju ekosystem vid en något vinglig pyramid, rycker man undan en stapel så påverkar det nästa och nästa.
Han låter också lite arg där i början, över att problemet inte får mer uppmärksamhet. Vem vet, hade han lagt mer tid på att förklara allvaret, så hade kanske en lyssnande tonåring där ute tillverkat en skylt och begett sig till Riksdagshuset?
Förhoppningsvis sker det ändå.
