Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Vännen: ”Jag ska ha på mig Lill-Babs rosa sjal”

Marianne Mörck om sorgen ett år efter folkkära artistens död

Uppdaterad 2019-11-12 | Publicerad 2019-04-03

I dag är det ett år sedan Barbro "Lill-Babs" Svensson somnade in.

Men för många vänner och beundrare är hon högst närvarande.

– Det skulle inte förvåna mig om det kommer något turkosrosa och knackar på altandörren, säger vännen och kollegan Marianne Mörck.

På en minnesstund några månader efter Barbro Svenssons bortgång satte vännerna Siw Malmkvist och Ann-Louise Hansson nya ord till ”Är du kär i mig ännu Klas-Göran?” – och ord på vad många som följt henne kände.

”Fast det är fasligt tråkigt att vara isär, känns det nästan som att du är här. Vår gemenskap är evig, det vet du, men jag saknar ditt härliga skratt. Har du show på någon annan planet nu, utan dig känns våran jord mera platt”, sjöng de.

För Marianne Mörck, som var en av Lill-Babs sista kollegor i produktionen Bonusfamiljen, skiljer sig årsdagen inte från andra dagar.

– I mitt liv finns alla jag saknar med mig i själen. Men jag ska ha Lill-Babs rosa sjal, som hon hade i Bonusfamiljen, virad runt min hals nu i dagarna.

Blev landssorg

Skådespelerskan berättar om närheten hon fortfarande känner till den folkkära sångerskan.

– Det är så konstigt med Barbro. Jag kan förstå att hon är död, men inte att hennes kropp och kläder inte är ute och går. Det är konstigt. Bilden, auran av Barbro, är inte borta utan sitter kvar på våra näthinnor.

Ett ord, äktheten, räcker för att förklara varför sorgen efter väninnan drabbade så många så hårt.

– All den kärlek som hon gett, och då menar jag verkligen kärlek för i Barbrors fall var det så, annars kan kärlek vara ett ord som står en upp i halsen. All den kärleken hon gett fick hon tillbaka av oss. Det blev verkligen nästan en landssorg.

Marianne Mörck berättar rörd om sin vän som ”alltid förknippades med glädje.”

– Och det högt! Högtalarna darrade! Och hon var alltid själv så glad. Hon ville inte prata om vad hon tänkte. ”Skit i det. Det tar vi i morgon”, sa hon.

Porträtt med vid inspelningen

När nuvarande säsongen av Bonusfamiljen spelades in hade teamet ett porträtt av Lill-Babs i lokalerna och ett tänt ljus bredvid.

– Men det var inte något som bara stod där, för att vi skulle pricka av det. Hon var med oss vid inspelningen. Jag tog med henne till sminket. ”Nu åker vi Barbro”.

Några månader innan Lill-Babs insjuknade hälsade hon på sin kollega Marianne Mörck i Malmö. Det blev deras sista möte, men ett som på många vis symboliserade henne.

– Jag körde till hotellet och vi satt och åt thaimat ur en pappersbunke och flinade och hade roligt. Hon var vackrare än någonsin, hade fått nya fransar och tånaglar och hon hade sina höga, höga, höga skor. Jag tror att hon skulle ramla baklänges om hon gick i morgontofflor, säger Marianne Mörck och skrattar åt minnet.

Förutom en rolig och trofast vän – och hela Sveriges sångfågel – kommer Marianne Mörck framför allt att ha kvar bilden av Barbro Svensson som mamma.

– Barbro tog aldrig av sig barnens ringar och armband. Hon älskade sin familj så mycket och så genuint. Hon var en stor person, men en som inte bredde ut sig. Jag tänker att på det viset är det synd att vi inte setts på ett tag. Men jag vet ju, om jag tittar i pappren, att hon är borta för gott.