Väl levererat av ”Sommar” av Robert Fux
Hans konstform är under attack.
Men han står stadigt i sina skyhöga klackar.
Robert Fux sveper in sitt ”Sommar” i ljuvligt glittrig skrud.
Robert Fux morfars far, provinsialläkaren Gustaf Alling, hade en livs levande puma i doktorsbostaden i Höganäs. Till lokalbornas fasa, som Fux målande skildrar:
”Här ska de undersöka sina polyper och få hjälp med sin urinvägsinfektion, och så smyger det ett bergslejon förbi när man ska dra ner underbyxorna.”
Puman Bob var en upprorisk rymmare, omsusad och begapad, ett utropstecken i byn. Likheten med det queera livet i en småstad, med en dragqueens tillvaro, kopplar Robert Fux så snyggt. Och hoppas att han inte, likt puman Bob, slutar sitt liv som uppstoppad på Naturhistoriska riksmuseet.
Det finns mycket att säga om Robert Fux ”Sommar”. Som att det är glimrande välskrivet, och lika väl levererat. Hela vägen från studenten som lämnade Kalmar för Stockholm, med tillhörigheterna i svarta sopsäckar och huvudet fullt av drömmar.
”Att göra drag är att våga släpa hela sin inre gnistrande natthimmel över catwalken” säger Robert Fux, som själv blivit ett utropstecken. Som dragartist, som programledare för ”Drag race Sverige”, som skådespelare – inte minst i rollen som Puck i ”En midsommarnattsdröm” på Kungliga Operan, som radiopratare och som sagoläsare i gruppen Bland drakar & dragqueens.
Den sistnämnda konstformen är under attack. Måltavlorna för högerextrema krafter har alltid varierat. Nu har man tydligen bestämt sig för att fantasifullt utsmyckade dragqueens som läser sagor i ett läs- och mångfaldsprojekt är en lämplig måltavla. Självklart inte alls ”gammal unken homofobi i ny skrud”, som Fux spydigt säger, med tillägget: ”Att vara dragqueen i dag är att vara beredd på att reduceras till ett slagträ i en ideologisk debatt.”
På många håll i världen är det också livsfarligt, betonar han.
Men att vara dragqueen är även att slå upp portarna till en glittrande värld där man får vara som man vill. Och det skildrar han så väl.