Annika Norlin blickar tillbaka till ungdomen

helskärm

På det nya albumet ”Mentor” blickar Annika Norlin tillbaka till sin ungdoms rotlösa dagar. Från spöklika vandringar genom Stockholm, till osäkra anställningar och pengabrist.

Hon har bott två månader överallt – och chefen vill trots tidigare löften inte erbjuda henne förlängt kontrakt. I låten ”Vita frun” från det nya albumet ”Mentor” målar Annika Norlin upp en tillvaro som nyinflyttad i Solna utanför Stockholm. Låtens huvudperson rör sig likt en osynlig vålnad genom staden, i alla fall fram till dess att ett skivbolag ringer.

På spåret ”Pengar” står personen i stället med en varmkorv i handen, och blickar in i en bar där folk beter sig som att siffrorna på kontot aldrig minskar. Snart är hon själv där, och slänger ur sig klyschor om att pengar inte betyder någonting.

Det var under coronaisoleringen som Annika Norlin började drömma sig bort till ungdomstiden, före det musikaliska genombrottet.

– Min hobbyanalys är väl att när jag började göra musik så hade jag så oerhört mycket att göra. Det kändes nästan i kroppen att personen jag var innan jag började släppa skivor var upprörd, över att hon liksom hade blivit lämnad i sticket, säger 44-åringen från Östersund.

Drömde om pengar

Under pandemin blev även pengar, eller bristen på det, ett hett samtalsämne bland hennes kulturarbetarvänner. På samma sätt hade de ekonomiska frågorna en stor plats i hennes tankar som ung.

– Jag längtade hela tiden efter pengar då, alla ens drömmar hängde ihop med pengar i stort sett. Särskilt när jag bodde i Stockholm och inte hade något fast jobb eller lägenhet. Men jag tänker också att låten handlar om världen i stort, säger hon.

Numera har Annika Norlin uppnått en ”aktningsvärd ålder”, vilket har resulterat i att ungdomar hör av sig till henne för livsråd. Någonting hon behandlar i titelspåret ”Mentor”.

– Jag har reagerat på det genom att ge en massa råd, random grejer, ”det här har jag kommit fram till i mitt liv”. Men så fort jag gjorde det fastnade en eftersmak – jag vet ingenting om deras liv. Och det kunde jag också märka när de svarade ”aaaaa, tack”, säger hon.

”Folk pustar ut”

Tidigare har Annika Norlin delat in sina låtar under artistnamnen Hello Saferide och Säkert – beroende på om de är på svenska eller engelska. När det nu blev sex låtar på vardera språket funderade Annika Norlin på att skaffa ett tredje alias. Efter påtryckningar från omgivningen landade hon dock i sitt riktiga namn.

– Jag märker att det bli lättare för alla inblandade, att folk pustar ut av lycka för att jag ska använda mitt eget namn, säger hon.

Annika Norlin har för länge sedan lämnat Stockholm och bor numera i Umeå – en stad vars takt hon tycker liknar den i hemstaden Östersund.

– Även om jag verkligen gillar Stockholm känns det som att jag spelade lite av en roll när jag var där, säger hon, men påpekar samtidigt att det är konstigt att hon trivs så bra i den norrländska staden.

– Nästan allting i mina Stockholmskretsar är jag ganska bra på, men nästan allt i Östersund och Umeå är jag dålig på: Åka skidor, vara händig, hålla på med blommor. Så det blir som att jag väljer att på bo på ett ställe där jag bara är kass på allt – men tydligen föredrar jag det.