Siw Malmkvist om att stoppas från ”Let’s dance”: En chock
Bänkar sig i tv-soffan till premiären
Uppdaterad 2020-03-20 | Publicerad 2020-03-19
I kväll drar årets ”Let’s dance” i gång.
På första parkett, hemma framför tv-n, sitter Siw Malmkvist, 83 – som stoppades från att delta i sista stund.
– Det kom som en chock, det var som att solen gått ner. Vi var färdiga med vår underbara dans – och alla klänningar jag skulle ha! Nu får jag inte visa dem, säger hon.
Det har bara gått några dagar sedan beslutet kom, att Siw Malmkvist inte kan medverka i ”Let’s dance” – på grund av risken att smittas med corona.
– Jag är jätteledsen att jag inte kunde fortsätta med Let’s Dance, det var något av det roligaste jag gjort. Det känns kanske som en liten tröst att det inte är bara jag som råkar ut för det här med åldern och coronan. Den förstör ju så mycket för alla människor, säger hon.
Redan i början av februari började hon träna med danspartnern Jonathan Näslund.
– Vi hade valsen, den långsamma valsen. Åh, det var så vackert! Och det var en sådan vacker klänning! Det blir lite löjligt det här när jag säger det, men det kändes så!
Saknar du träningen?
– Mycket! Det var så underbart, för Jonathan var en sån pedagog! Han är så rar och dansar så fruktansvärt bra. Jag saknar att gå dit varje dag. Jag gick med raska steg, glad som en lärka. Jag tyckte det var så kul – och nu är jag plötsligt pensionär.
Men du ska väl dansa nästa år?
– Hahaha! Jag kan inte låta bli att skratta, men okej, man vet aldrig. Men om jag känner mig som jag gör i dag, då är det fullt ös – då kommer jag!
Vad ska du göra nu när programmet drar igång?
– Jo, jag ska sitta och titta. Jag ska se hur det ser ut utan publik, jag ska se vad de gör istället. Och jag vill följa vissa så där och se hur det går för dem. Och så kommer jag att sitta och tänka: Det där hade jag gjort bättre! säger hon och skrattar högt.
Har du någon favorit bland deltagarna?
– Nej, det har jag faktiskt inte. De har frågat mig flera gånger, men jag har inte sett dem dansa. Jag har inte sett någon annan dansa, så då vet jag inte det. Då kan jag bara gissa och tänka att jag VILL att den eller den ska vinna. Men jag kan inte det heller.
Vad gör du nu? Går du ut alls?
– Ja, jag frågade min dotter som är sjuksköterska om jag överhuvudtaget kan gå ut. Hon sa: ”Det är klart att du kan gå ut, gå långa promenader. Men man kan ju undvika stora folksamlingar”. Det svåra är att veta vem som är smittad. ”Är jag smittad? Håller jag på att bli smittad?” Du får ju inte en stämpel i pannan när du är smittad.
– Och sen det där viruset... Om det är någon som nyser så ligger det ju kvar droppar överallt. Vad fanken, man vet ju inte vad man tar i. Nu måste man plötsligt tänka sig för: ”Var har jag varit? Vad har jag gjort? Har jag tagit i ledstången? Tryckt en portkod, där alla har varit och tryckt”. Man blir ju schizofren nästan, säger hon.
